som om

Och allt där emellan.

fredag

Förra veckan.

vad sägs om imorgon?

Är hemma hos Bäret och J-Lo(ve).
Härligt, härligt.
Som att vara på semester mest hela tiden, faktiskt.

Kvällens citat; "we can still have sex, but try not to wake me".

Tänk att allt kunde bli så bra tillslut?

paralyserad

Jag har suttit utanför lägenheten i min bil i en kvart och tittat på en skylt. Varför? För att jag är så trött att jag inte orkar öppna bildörren, och om ni har vägarna förbi så finns risken att jag sitter kvar bara för att jag somnat. I en bil. I en gränd. Framför en vägskylt.

...men först

...så måste jag dela med mig med kvällens Youtube-skörd. Någon måste ju göra det också.

Kolla in mer på: http://www.myspace.com/bluejuice

a whiter shade of pale

Stefan Åkesson valde Procol Harums "A Whiter Shade Of Pale" som en av önskelåtarna i musikporträttet. Jag tror att jag växte upp med bland annat den låten, men vem gjorde inte det? Pappa ung på sextiotalet. Tondöv mamma. Cirkeln är sluten.
Nu ska jag gå hem och sova. Har klippt klart, och är fet så att det skriker om det på tiden. Måste fråga Tobbe om hur man komprimerar inslaget, men det får bli imorgon bitti. Det går i etern klockan 11.03.

Landar på fast mark i helgen. Ser speciellt mycket fram emot att träffa Bäret (bonus J-Love) och kolla in lägenheten.

Och bilen har kommit också. Kollade precis jobbmailen och hade fått post av farsan som skrev att han varit införbi handlarn och tagit en smygtitt. "Den är riktigt fräsig, Klara".
Grymt. Att vara fräsig är precis vad jag eftersträvar i mitt blott 22-åriga liv...

tänk om det var en tablåtabbe

Ok, allt handlar mer eller mindre om jobb just nu.

Kommande inslag:

• Bottenskraparna visar oss hur man simmar med sjöjungfrustjärtar
• svampkonsultation med en legitimerad svampkonsulent
• bastubadande med Nakna Stjärtarnas Bastubadsförening
• Qui Gong-session
• chokladskola med Visby Kaffe & Choklad
• profilporträtt av Palten och Johan Hellström

We love this. We do...

tack till levide

Klockan är 00.20 och jag sitter på jobbet och klipper ett entimmesinslag om Rosa Stjärtarnas Bastuförening i Levide.
Körde ut till mamma och pappa på landet efter vad som kom att bli mitt första arbetspass, och väl ute fick jag nys om föreningen. Kände att det skulle bli ett sjukt kul inslag, så jag åkte tillbaka till stan, hämtade en bil och bandare på jobbet och begav mig ut på bygden.
Jag hade rätt.
20 nakna levidebor i en bastu och så jag. Lilla Klucken.
Underhållning i sann gutnisk anda. Blev både hedersmedlem och historisk, då jag var första kvinnan som fick deltaga i bastusessionen.

Det här är precis allt som jag älskar med det här jobbet. Det är så sjukt kreativt, omväxlande och ger mig en chans att träffa människor som har något att berätta. Jag kan faktiskt inte beskriva i ord hur jävla tillfreds jag är med mitt liv just nu.
Jag är lycklig.

rötter

Det är något väldigt vackert över lokalradio. Jag tror att det kan vara närvaron, spontaniteten och dialekter som blandas hejvilt med uttryck som "vågar klukkar ner pa strandi millum stainar bläkkar värpar upp pa täuar bakum ainar".

Fredag morgon. Dimman ligger tjock över ett Visby i tystnad. Idag är Gotland min kärlek.
Helt och hållet.

Jag skulle inte vilja vara någon annanstans.

går på linjen

Morgonen började med reportage på mitt hederliga, gamla gym.
Martin var duktig och svarade på mina dumma frågor.
Jag var riktigt dålig.
Men det börjar släppa lite i alla fall.

Jobbade med ljudklipp till halv tolv i natt, så man är lite sliten idag. Funderar på att "rekommendera" mig själv, ett begrepp som pappa Bäckström brukar slänga sig med. Rekommendera mig själv hem till sängen med lite film och kaffe. Men innan det: trailerinspelning. Och jag måste låta sådär glad och klämmig som jag alltid är. Eller inte.

Känner att jag dömmer ut mig själv totalt hela tiden, men när det kommer omkring så har jag ju ingen som helst förkunskap om just radio som medie. Ingen begär mer av mig än vad jag gör själv, vilket kan vara lite hårt när man har höga krav, men det ser jag snarare som en styrka än en svaghet. Tricket är dock att inte bränna allt i början. Vi måste kanske sakta ner lite... Nja. Vi kan vila imorgon, imorgon.

bra vs dåligt

Jag vill tacka för alla fina grattishälsningar, både från väntade och oväntade håll. Och för alla fina presenter som jag fick och säkert inte förtjänade. Har redan börjat mala i den här. En av de bästa presenterna någonsin faktiskt. Och underkläderna från kusin, eftersom tvättid ligger inplanerad någongång nästa månad...om jag hinner.

Jag fattar inte riktigt hur jag ska kunna hinna med något alls just nu, förutom att sitta vid det här skrivbordet. Det är i alla fall ett väldigt fint bord (om än ganska stökigt), och när jag blir trött på skiten tittar jag på blomman jag fått av mina kära föräldrar. Allt känns liksom lite lättare då.

Klart att man klagar lite när man jobbat tio timmar, och vet att man har ett par kvar. Men fan vad kul det är. Helt sjukt roligt!

som om...

...världen inte kan få nog av solnedgångar. Är så trött att jag vill spy. Och arg som aldrig förr. Det värsta är att jag inte kan förstå varför, och det får mig att känna mig som en vilsen tonåring. Hur kan man bara vara arg på allt? Allt? På alla ord man inte sade, och de man faktiskt sade? På allt som ändå aldrig var av betydelse? Då. Det är väl dags att börja om på blank och skriva nytt. Inget gott kan komma av att se åt fel håll i alla fall. Sov gott.

tisdagshumor

Haha. Det är ju nästan lite roligt...

note to family and friends

Det brinner verkligen i knutarna idag. Skrivbordet ser förjävligt ut, och jag har en lista med punkter som ligger långt in i framtiden. Fyller 22 imorgon. Födelsedagsfika hemma hos mig från kl. 19.00. Nu vet ni det, så jag slipper få samma fråga femhundra gånger.

Önskelista:

1. Tid
2. Ännu mera tid
3. Sömntabletter av modell starkare (note to self: fråga mormor)

musik- och dansmansintervju

Vi sitter ännu på jobbet, jag och jimmy. Det har varit en lång dag, med första programinspelningen för hösten. En halvtimma avbetad - 119, 5 timmar kvar i etern.

Intervjuobjektet var i alla fall musik- och dansmannen Eric Palmqwist, och det blev en tankspridd intervju med många oväntade och bra svar. Tack Eric.
Han hade med sig musik till programmet och den egna nya covern av Tom Petty's You Got Lucky var grym.
Kände mig mindre nöjd med min egna prestation. Hittade inte till naturligt utan var för jävla nervös. Speciellt i början. Det är så svårt! Fan vad svårt det är.

Nu: hem till...badkaret för självavård. Stora tankar tänks i ett kar med hett vatten.

mamma är bäst

Ensam kvar.
Testsändningen gick bra, förutom att jag lyckades säga ordet precis åtta gånger under trettio minuter. Känner att jag börjar bli bekväm med rösten, och kan styra hur jag vill att det ska låta.

Nu ska jag bege mig hemåt, tappa upp ett bad och lyssna på bra musik. Sedan kan vad som helst hända.

Kvällens låt tillägnas Katja och "snarkfabriken"; Guess Who's Gonna' Get Some Tonight med Moneybrother. Bra skit.

Titeln på blogginlägget är tillägnad min kära mamma, som blev uppringd och inkastad i sändning. Hon blev tvingad att önska en låt med Jessica Folker, och spelade med skitbra. Good on you, mamma Mimmi.

headrush

Det oförklarliga trötthetssyndromet har åter slagit till, men nu är det förklarligt.
Jag sover inte.
Inte lite, inte nästan, inte alls.

Lördagen ägnas åt jobb. Sitter på en näst intill tom redaktion och ringer just precis alla som inte svarar. Funderar på att ta en eftermiddagslur på Järlös dagbädd. Det hade varit helt fantastiskt skönt.

Vid tre ska vi testköra en programtimme i studion bara för att kolla hur det funkar, så nu måste jag väcka min hjärna med en stark kopp kaffe. Jag vinner SM i att vara disträ, jag lovar.

Dagens låt: Killing For Love med José González

fredag fredag

Solnedgång från sovrumsfönstret. Bortskämd.

timing is everything, baby

Just hemkommen från jobbet och är riktigt runkfull. Vacker soluppgång, kul p-fest och allt det där. Har säkert spenderat 40 timmar på jobbet de senaste två dagarna, men jag trivs. Och framförallt så mäktar jag med. Men så är jag ju full också. Det är jag fan bra på.

gunatt siv gutt tei leitn u stour

Klockan är halv tolv och jag har precis kommit hem. Sängen är bara några meter bort, och om ungefär fyra minuter kommer jag att vara halvvägs in i sömncykeln.

Vi blev i alla fall klara med första utkastet av programupplägget som skall presenteras för kanalchefen imorgon bitti. Det är en början.

thoughts of a bird

Klockan är kvart i tio och jag sitter ännu på jobbet.
Panik?
Ja.
Den hittade mig också.

Hela helgen kommer att ägnas åt jobb som det ser ut nu. Det är sjukt kul, fast mycket ansvar.
Det känns som om huvudet är fullt av tankar, men ändå hinner man aldrig riktigt tänka. Inte klart.

Must.
Stay.
Sharp.

Längtar till min säng punkt nu.

you lucky bastard

Jag har fått ett skrivbord. En helt egen arbetsplats där jag kan ställa mina pennor i ett prickigt pennställ. Är lite seg efter spel- och drinkkvällen hemma hos Simon igår. Simon jobbar på Rosengården och blandar ruskigt farliga drinkar som får Munkens drinklista att framstå som groggar på cola och sudret-HB. Ny favorit är i alla fall New York Sourz.

Jimmy kommer med båten i eftermiddag, och sedan är det bara intensiv planering som gäller. Och teknikutbildning.

Det är tur att jag älskar prylar, rattar och knappar.

Jag får nästan nypa mig i armen för att påminna mig själv om att det är verklighet, för min verklighet är en dröm just nu.

Och solen skiner igen.

when the day is done

Måndag morgon börjar med regn och fortsätter med regn.
Livet känns ganska självklart, eller hur?

Det är det inte.

En jobbarkompis lillebror har kämpat hårt.
21 år gammal.
Hjärnblödning.
Idag stänger de ner honom.

Sedan?
Oändlighet.

"thoughts of rain at sunset
clouds of rainbow blue
thoughts of sun on sand-dunes
where the seabirds flew
this was our season, and we said it couldn't end
but my love left with the rain" - Nick Drake

late night news

Helgen har bara försvunnit.
Kräftskiva i fredags, inflyttningsfest igår och fotboll på O'learys med Cannavaro-tröja och Dynamo Moscow-halsduk.
AIK spelade.

Det är dimma ute över havet, jag sitter i hemma och kör sneaky-version och surfar trådlöst på grannens.

Lägenheten är galet skabbig, men utsikten är helt oslagbar. Jag har dessutom en gammal tramporgel som står och samlar damm. Den går inte att få ljud i, men funkar att ställa skräp på.

Mirón fick stå på den.

I övrigt så hade jag sönder en spegel när jag spikade upp tavlor igår.

Sju jävla års olycka.

Lägligt.

Och grannens katt är svart också.

Nu: kvällslektyr i form av SR's Programregler. Paragrafryttare to be. Dobido.

saker att älska

Innan jag gick iväg ikväll fick jag en stor, blöt puss.
Och sedan ett "ja älska di, Klara" från världens minsta människa med ett par stora, blanka ögon.
Sedan en prutt.

Det är Jakob.
Min kärlek.

overdosing memory lane

edition whatever

Sittandes här i soffan hos bror - med hans cheap-O-Rusta-gitarr, en stor kupa rödvin och blicken över solnedgången - så hamnar man åter någonstans på memory lane.
I tankarna, där ingen hör. Eller lyssnar.

Jag vill i alla fall berätta om hur jag kom att älska musik i ett hem med en pappa som levde för det, och en mamma som var tondöv och tvingade iväg mig för att köpa skivor med Helmut Lotti.

Jag vet egentligen inte när det började.
Under hela min uppväxt hängde den där på väggen.
Strattan.
Pappas bruna Fender Stratocaster från sextiotre.

Det var något speciellt med pappa när han berättade om den handsvarvade gitarren, som han hade haft sedan tidernas begynnelse om du frågade honom. Årsmodellen var 63, och det var en av de sista att se dagens ljus i en amerikansk fabrik "innan japsarna fick händerna på produktionen", som far min sa med lysande blick.
Med åren kom den att bli en del av mig också, och med mina alldeles för små och klena barnhänder rörde jag de blåsfyllda fingrarna mot strängarna och skapade ljud. Det dröjde säkert till högstadiet innan jag kunde ett enda ackord, men det behövdes inte. Det var jag och strattan.

Pappa sa aldrig att jag inte fick spela på gitarren trots att jag var nittio centimeter hög och hade hår som svinto. Han ville nog aldrig säga något om det, även fast det gjorde lite ont i honom varje gång.

Under tonåren brukade jag hänga på mig den och sätta på Hole på högsta och försöka att lira med. Jag rockade.

Det gör jag nu med.
Och jag älskar musik lite mer för varje dag.

rör min kind innan du går

Tid.
Vem har tid?
Boktipset för dig som varje fredageftermiddag stirrar blint på klockan, sliter sig i håret och undrar vem som stjäl all tid - Momo eller Kampen om tiden. Fantastisk bok av Michael Ende.

Just den här fredagseftermiddagen är lite speciell. Vi har fått lyssnarsiffrorna och vi ligger kvar, lika starka som alltid. Jag går snart in på min sista timme som receptionist/webansvarig, och när måndag morgon begynner har jag avancerat till programledare. Ännu ingen panik, även om jag kommer på mig själv med att nynna sånger mest hela tiden. Låt det aldrig vara tyst, ge inte plats för tankar, dränk allt i musik.

Så.
Jag bjuder på änglamusik sådär på eftermiddagen. Oslagbart med Chip Taylor och Carrie Rodriguez. Vi kan dö lyckliga nu.

två världar inom 57 kilometer

Signe är 82 år gammal.
Idag har hon vunnit en t-shirt.
Hon har grått hår och passar i rött.

Priset vill hon få skickat till sin brevlåda i Rone, för hon har redan gjort sin årliga resa till Visby.

a walk down memory lane

third edition

Jag är tjugoett i ett par veckor till. Än idag hatar jag Svajde. Jag hatar det för att jag älskar det så villkorslöst mycket, och det är mest en börda när man inte har tid att åka dit. I vuxen ålder (är man någonsin vuxen?) har jag insett att jag har mitt enda hem därute i Lausviken.

Jag har ett hemma nu.
Det är det enda beständiga i mitt liv.
Min fasta punkt som står stadigt när allt annat gungar.
Det är Svajde.

end.

want to have

Helt över mitt huvud. Dreambox stavas det.
Tänk att kunna streama allt från dator till tv och vice versa.

a walk down memory lane

second edition

Den ruttna stugan i det meterhöga gräset var helt fantastisk. Det fanns egentligen inget med den som tilltalade, förutom att den låg just där den låg, mitt i hjärtat av Svajde - vid vattnet
Jag vill minnas att vi köpte den i slutet av sommaren, och när skolan började igen på min födelsedag (som den mer eller mindre alltid gjort) så hade jag något nytt att berätta för alla barn med sommarbruna ben. Klara hade nu ett eget land och det var stora nyheter. För mig.

En omfattande renovering påbörjades och hela vintern innehöll helger i Svajde. Jag minns novemberdagar med doft av regn, skog och väggisolering.

Sommaren innan högstadiet hände något. Jag åkte på mitt sista ridläger i Garda, och när jag kom tillbaka från det minns jag att jag sov i 16 timmar i streck i stugan. Där fanns ett lugn och en trygghet som jag aldrig hade känt någon annanstans.

Till hösten kom den stora chocken.
Sjuan.
Det fanns nog inget i världen som hade kunnat förbereda mig för sjuan, och högstadiet var en värld där man var helt övertygad om att man var vuxen och klok. Jag var självklart raka motsatsen, men det förstod jag aldrig själv.
Inte då.

Att åka till Svajde blev mer eller mindre ett straff för en tonåring som hellre ville hänga på McDonalds och äta femkronorsglass in på natten med svartrockarna som hade nithalsband.

Jag kom att hata Svajde. Kröken på vägen ner till stugan blev ett helveteshål, och varje meter efter den var ett steg närmare elden.

continued…

note

Det är sensommar och äpplet jag äter smakar höst.
Jag älskar höstäpplen, och längtar alldeles för mycket efter att dra på mina gula Viking Retro och ge mig ut i skogen med svampbok och fikakorg.

Höst behövs. Höst är som att andas.

halli, hallå

Täppas är här den här veckan.
Jag tycker om Täppas mycket.
Och han gillar mitt kaffe.

a walk down memory lane

first edition

När sommarlovet kom var alla glada. Jag var inte så gammal, tolv år eller så, men sommaren för mig innebar mest ensamhet. I samma stund som I denna ljuva sommartid mumlades falskt av barnen under skolavslutningen på Fornsalens gård, var alla långt ute på landet.
I alla fall i tankarna.

Jag hade inget land att åka till. Oftast levde jag på att åka runt till alla kompisars land, men det påminde på något sätt ännu mer om vad jag inte hade och faktiskt saknade. Mycket.

I mig mindes jag somrarna ute i Svajde hos mormor och morfar med släkten.
Hur jag, David, Alexander och Adam lekte på Ulfens röda lastbil.
Båtturerna med moffas motorbåt.
Håvar och spigg i hinkar på bryggan.
Jag mindes varma kvällar i husvagn med förtält.
Kärlek och bråk.
Glass och flundra.
Det var sommar för mig.

Av någon anledning som jag var för liten för att förstå så mynnade Svajde ut i ingenting och ingen ville tillbringa sommaren där längre. Inte med varandra.
Sommar i Svajde fanns inte längre för familjen Svensson.

Och så hände det.

Jag hade tjatat i år över att jag också ville ha ett land som alla andra jag kände. Som Malin och Petronella. Jag ville ha någonstans att ligga i gräset och titta på molnen, och sova länge på mornarna. Långt bort ifrån trafik och stad.
Mamma och pappa fick höra om en stuga som stod i meterhögt gräs och luktade ruttet.
I Svajde.
Inte långt senare var den vår.

continued...

kvällens insikter:

• mitt internetutövande är allt annat än inkonsekvent
• jag skulle kunna vinna SM i oförklarlig trötthet
• det finns ingenting jag har saknat med tv

Det är onsdag kväll och över halva arbetsveckan har flugit förbi. Ut i ingenting tror jag. Tisdagen den 21:a har förmiddagsprogrammet nypremiär (samma dag som undertecknad fyller 22 hela år) och våra programförslag är väl i klass med tjugofem post-it-lappar där ord trängs med små streckgubbar i bläck. Trots det har jag ingen panik. Jag kanske inte har huvud nog för att kunna gripas av panik, vem vet?

På någon skum nivå - kanske på djupet av mig själv - så tror jag trots allt att det här går vägen. Och det kommer att bli bra. Jag vet det.

Jag och Jimmy kommer att göra det här.
Vi gör det bra.
Vi gör det bra.

ja må hon leva

Vaknar utvilad till synen av skog. Regnet smattrar mot rutan, och en varm dusch värmer kalla leder. Sätter mig i bilen och tittar lite på regnet, slår på den amerikanska country-blandningen och börjar köra till jobbet. Väl framme bakar jag scones som serveras med hederligt Earl Grey till morgonmötet . Inga nyheter.
Drottning Silvia har namnsdag.
Det måste ju firas kungligt.

Nu reser sig en lång eftermiddag framför mig. Känner mig otroligt rofylld och nästan uppfylld. Inte mätt. Snarare förhoppningsfull.

och måndag morgon börjar

Morgonen börjar med bloggdesign och Shout Out Louds i lurarna. Sitter och klämmer på ett stresshjärta för att träna fingermuskulaturen. Jag ska bli bäst på gitarr (verkligen) i höst. Och så ska jag plocka upp volleybollen, ta en kvällskurs i franska, dra igång en matlagningscirkel med vegetarisk mat, börja klättra, fortsätta rida och läsa alla gamla klassiker som jag inte hunnit ännu.
Som Moby Dick.
Och kanske bibeln.

Eller inte.

on a sunday

Söndagkväll efter en helg som har varit jättemärklig.
Imorgon lämnar jag det bakom mig. Det känns skönt att veta att man har jobb att luta sig mot när allt annat är skevt som satan, för att säga något annat vore en riktigt stor, fet lögn.


jag ska bygga upp allt som du rivit ner
gråta över dig när nästan alla ser
låta livet gå vidare och även om du ber
vinna över dig men ingenting mer

Åtta timmar kvar till helg

Fredag morgon börjar stilla.
En kopp kaffe som Kerstin bryggt med omsorg.
En rostad skiva bröd med hålig ost.

Morgonrutinen slår på.
Jobbmailen ska kollas.
Bilder ska läggas in i bildarkivet.

Det är fredag.
Underbart.

Duplicate

Ingen har riktigt förstått mig än.
Inte ens när jag fastnar vid postfack och stirrar mig blind på kopieringsmaskinen.
Har du någonsin fått känslan av att du vill lägga ansiktet mot och kopiera dig själv?

Bli en av två.
Och sedan.

I did have the munchies

Kommer att vara mätt i ungefär en vecka efter middagen på Wallers igår.

Sparris och tryffelsoppa med valnötsbröd till förrätt.
Lammentrecôte och ett mustigt, sydafrikanskt pinotagevin till huvudrätt.
Mörk chokladkaka med kardemummamaräng till efterrätt.
Och en försvinnande god cappuccino ovanpå allt.

Planen för dagen är att sammanställa Tiljans-programmet som skall sändas i slutet av augusti.
Långt ifrån det bästa jag har gjort, så jag hoppas innerligt att det blir godkänt.
Och. Jag måste ta tag i personalfesten som jag anordnar. Vad känns aktuellt? Jag har ingen aning. Panik!

Tack för att du lyssnade

Jag kom hem från jobbet vid halv sex.
Hämtade Katja.
Åt en macka.
Och så somnade jag.

Kvart över sju.

Vaknade med gårdagens kläder kvart i åtta nu på morgonen.
Stålande sol.
Dagen har börjat, och här inne är det inte ens molnigt.