I Need Some Fine Wine And You, You Need To Be Nicer

Precis hemkommen efter en aplång dag med feber. Först 8-17 på radion och sedan en halvdan stängning på cafét, där jag även lyckades skära upp hela handflatan på en diskmaskin. Har inte ens orkat leta efter ett plåster. Plåster är äckliga ting, eller hur?

Inskolningen gick riktigt smärtfritt, och jag kommer verkligen att trivas hur bra som helst. För första gången i mitt 21-åriga liv har jag hamnat på en arbetsplats där det känns som om jag skulle vilja stanna ett bra tag. Just nu står det verkligen mellan radiojournalistik eller utrikeskorrespondens, och förhoppningsvis kanske jag hinner med både eller en kombination av de båda. Livet är långt. Jag vill att livet skall vara långt. Hur fan ska man annars hinna med allt man vill se och göra? Som att paddla kajak i Kanada, ta dykcert, volontärarbeta i Afrika, segla jorden runt, surfa i Australien, besöka Machu Picchu, gå en fotokurs, hoppa ännu mera fallskärm, åka tillbaka till Nya Zeeland, Kina och USA, köpa aktier, gå en kockutbildning, lära mig spanska och franska och bättra på tyskan, resa runt i Ryssland och mellanöstern, lära mig åka snowboard, jobba med utrotningshotade djur, äta massor med sushi och åka till Japan. Listan tar aldrig slut, och min allra största rädsla är att knappt hinna med något.

Jag vill se, höra, röra, göra, känna, skratta och leva. Helst imorgon. Finns min dröm att beställa på postorder?

Late Night News

Sitter och har jätteont i ögat och lyssnar på musik. Lite nervös inför morgondagen som är min första dag på radion. Inhandlade en ny kofta på Friendh´s bara för att kunna se lite proffessionell ut imorgon, för smart har man ju aldrig varit. Bara blond... Jätteblond.

Kommer att sakna att inte jobba på Friendh´s i sommar, men samtidigt så blir SRG nog riktigt kul.

Aje var precis här och lånade den stora iPoden för att ha med sig till Tyskland. Uppdrag: Att fylla en Ciroën-Jumpy med border-sprit. Han har lovat mig och Katja lite vin. Jag är nöjd, ja, faktiskt mer än nöjd.

Är försvinnande trött efter helgen, och nästan lite sjuk tror jag. Grannen verkar ha sex och Katja är och kollar film med sin magdansgrupp. Lägger upp en lista i iTunes som jag döper till

Katjas myspys. Den innehåller allt ifrån Imogen Heap till Death Cab, Velvet Revolver, Postal Service och EmmyLou Harris. I've got it. I know it. Känner mig som ett kolli. Är ett kolli? Förmodligen det senare. Sov gott.

Saknad

Sitter hemma och tänker på J. Var uppe på kyrkogården precis och sa hej till henne. 18 år har gått idag, och nu har hon varit borta längre än hon fanns hos oss. Jag förstår inte.

Lyssnar på Fergie's Big Girls Don't Cry. Gillar henne inte alls, men låten växer och texten är ju helt ok om man jämför med alla hennes andra. Skön söndagspop efter tre dagars utgång och en jävla massa rödvin (ja, ett par fläckar också). Gillar speciellt raden "I hope you know, I hope you know - that this has nothing to do with you. It's personal, myself and I, we've got some straithening out to do".

Det har lutat mycket åt att jag flyttar till London i höst. Och i och med sommarjobbet på SR så kanske man har chans på något annat än ett jobb i butik. Behöver iväg. Växa upp och bli oberoende.

Var?

Äntligen en lugn stund för mig själv. Behöver lite ensamhet, men samtidigt äter den upp mig inifrån. Jag fattar inte. Varför kan allt inte bara falla på plats och fungera? Varför måste man känna att allt man vill ha finns så långt bort? Och varför utvecklar bara vissa Ö-komplexet som gör att livet känns alldeles för litet, även om Gotlandsflyg utökar flyglinjerna?

Jag måste iväg.
Helt och hållet.
Nu.
Kan inte andas här,
inte här,
inte här.

Ångest?

Katja ligger i sängen och berättar vad som finns med på hennes ångestlista. Vi inser båda två att listan är lång nog att motsvara ett nationalencyklopedin på 30 band. Och min brukar ju oftast inte vara kortare, även om det känns helt ok idag.

Friday's

Jag tänkte lägga livet lite åt sidan för att vara sjuk en timme. Sedan frisk. Det finns ingen tid för feber och hosta. Det bästa är att gå på jobbet och tycka synd om sig själv, för man vet att Marika också tycker synd om mig. Och jag om henne, för vi är likadana båda två, konstigt nog.

Saknar den senaste Marit Bergman-skivan som jag glömde i min leasade bil. Borde kanske åka bort till Bilhandlaren och kolla om de har kvar den. Just nu skulle Marit ha passat sinnelaget perfekt. Gladpop med djup och grymma texter, precis som jag gillar det.

Borde också lyssna in mig lite på Lisas senaste inför imorgon. Ser fram emot!

Och nu hade det varit gott med Friday's Ceasarsallad.

Uppklädda...

...inför finmiddagen eftersom vi fick höra att det var dresscode.

Karibien eller Kvie?

Jobberbjudandena haglar ner över oss missuppfattade cabarétstjärnor. Ett hotellkomplex i Karibien har redan hört av sig. Och Katjas mamma Pia har bjudit in oss till kvällssupé ute i Kvie. Biff med kajpsmör och hasselbackspotatis står på menyn. Och så har jag beställt nybakat bröd. Och tårta. Och Katja vill ha Avec. Marika hänger också på, vilket är kul för oss, men värre för henne. Hon undrar hur många hjärnceller jag gjorde av med igår när jag headbangade mitt tagelhår torrt i brist på hårfön. Man är ju kreativ. Ja, precis.

Uppfattat

Anonym 1: Får du någonsin känslan av att du vill åka till Sydamerika och knarka ner dig så mycket att du glömmer bort att du finns?
Anonym 2: Nästan för ofta, faktiskt...
Anonym 1: Mmm...

Torsdag eller söndag?

Söndag? Är det söndag? Vaknar till en halvblå himmel. Alltid något, eller hur? Hellre halvblå än halvmulen och hellre framåt än bakåt, även om det känns som att det varit mycket bakåt på sistone. Det var dock en bra kväll igår även om Gute var sådär. Sitter hemma hos Katja och lyssnar på musik nu.

Dagens konstaterande nr. 1: Nothing Compares 2 U med Sinead O'Connor är det bästa som gjorts. Och Katja har tröttnat på att jag spelat den fem gånger redan. Det måste vara fel på henne.

Dagens nr. 2: Mina inre organ måste snart ta skada av all utgång. Och tvådagars hägrar i helgen, med Snook imorgon och Lisa Miskovsky på lördag. Musik är allt.

Dagens nr. 3: Jag och Katja flyttar till Alperna och börjar jobba som cabarét-artister. Finns ju inga hinder egentligen..? Förutom att Katja inte kan tyska, och jag sjunger som skit.

Måndag

Skön helg

Vederbörande är grymt trött och seg efter en ruggigt bra helg. Fest med liveband i fredags, medlemsfest för Form igår på Wallers (som har blivit riktigt bra) och ett Will Ferrel-marathon med Stranger Than Fiction, Blades Of Glory och Talladega Nights.

It's The Daily Difference

Ingen lyckad uppdatering efter träningspasset igår. Självdiciplin? Hur menar ni?

Kramas med min dator här i sängen och tänker tillbaka på dagen som varit. Träningsvärk. Ännu en dag, närmare imorgon. Och jag som knappt hann med. Varför går tiden så fort?

Jag funderar över att ge mig själv läsförbud. Fattar inte vad det är med mig, men jag lyckas alltid att välja böcker som spökar i mitt huvud och fyller hela mig med sitt innehåll tills jag är fast och inte kan tänka på något annat. Jag måste bryta mig ur handlingen för att inte glömma bort den vardag som är min egen verkliget.

Och. Jag borde ge mig själv skrivförbud när jag är trött. Vill jag ens ha något sagt?

Hemma

Äntligen. Det har varit en riktigt bra vecka, men det är grymt skönt att den är över. Och att jag lever (vilket knappast är en självklarhet när har utsatt sig för att åka taxi i Egypten). Bättre uppdatering kommer när jag varit och tränat, för nu ska en och en halv veckas träningsuppbehåll tas igen med råge.

Och som tårta på allt så har min nya kamera dykt upp. Kul att den kom samma dag som jag kom hem. Det enda skräpet som jag inte ens skulle vilja kalla för kamera som jag hade med mig var en gammal Card Camera från Casio. Min mobil har fler MP än den. Skandal.

Nej, bråttom, bråttom.