Precis hemkommen efter en aplång dag med feber. Först 8-17 på radion och sedan en halvdan stängning på cafét, där jag även lyckades skära upp hela handflatan på en diskmaskin. Har inte ens orkat leta efter ett plåster. Plåster är äckliga ting, eller hur?
Inskolningen gick riktigt smärtfritt, och jag kommer verkligen att trivas hur bra som helst. För första gången i mitt 21-åriga liv har jag hamnat på en arbetsplats där det känns som om jag skulle vilja stanna ett bra tag. Just nu står det verkligen mellan radiojournalistik eller utrikeskorrespondens, och förhoppningsvis kanske jag hinner med både eller en kombination av de båda. Livet är långt. Jag vill att livet skall vara långt. Hur fan ska man annars hinna med allt man vill se och göra? Som att paddla kajak i Kanada, ta dykcert, volontärarbeta i Afrika, segla jorden runt, surfa i Australien, besöka Machu Picchu, gå en fotokurs, hoppa ännu mera fallskärm, åka tillbaka till Nya Zeeland, Kina och USA, köpa aktier, gå en kockutbildning, lära mig spanska och franska och bättra på tyskan, resa runt i Ryssland och mellanöstern, lära mig åka snowboard, jobba med utrotningshotade djur, äta massor med sushi och åka till Japan. Listan tar aldrig slut, och min allra största rädsla är att knappt hinna med något.
Jag vill se, höra, röra, göra, känna, skratta och leva. Helst imorgon. Finns min dröm att beställa på postorder?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar