uppriktighet är en dygd

Ska jag skriva något?
Vad?

Att jag är på väg hem till en stökig lägenhet?
Att jag borde se till att få en tvättid?
Att jag lämnar ett skrivbord som ser ut att tillhöra någon som är hemlös?
Att jag har tappat min kalender som innehöll mitt femte visakort för det här året?

Undrar om man kan prenumerera på kreditkort. Jag vågar nästan inte gå till banken och beställa ett nytt. Senast beställde jag ett även fast det jag hade innan inte var aktiverat. För att mamma hade slängt kuvertet (hon slänger allt).
Trodde någon på mig när jag sa att mamma hade tappat bort kortet?
Nej.
Handelsbanken hatar mig.
De borde älska mig, för jag räddar säkert all form av pinsam tystnad som skulle kunna uppstå under fikarasterna.

Jag är slarvig. Jag är disträ. Jag kan svara på frågor och få folk att tro att jag lyssnar.
Men det gör jag aldrig.
Inte på riktigt.