Det blöder, mitt hjärta. Inte glöder.
Vi går åt två helt olika håll, du och jag. Ändå möts vi alltid där vägen slutar. Där ord förvandlas till hårt glas. Där sanning är det första att komma emellan oss, eftersom den aldrig har uttalats.
Jag vet inte hur, hur eller hur. Men jag vet.
Att livet går vidare nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar