Låt mig sova till imorgon

Det är tisdag, så mycket tisdag.
Solen skiner ute, men här inne är det bara molnigt.
Tror att det är tröttheten. En oändlig trötthet som knappast har smugit sig på utan snarare slagit in som en storm med full styrka mot land.
Jag vet inte varför.
Eller, jag vet ju.
Det är svårt att hitta lugn i alla tankar.
Svårt att hitta ett tillstånd där man kan stänga allt ute och hitta till svart.
Till början.
Till gå.

Om du tappat bort mig, leta där. Där är jag. Precis vid början.
Jag har inte tagit ett enda steg.