...världen inte kan få nog av solnedgångar. Är så trött att jag vill spy. Och arg som aldrig förr. Det värsta är att jag inte kan förstå varför, och det får mig att känna mig som en vilsen tonåring. Hur kan man bara vara arg på allt? Allt? På alla ord man inte sade, och de man faktiskt sade? På allt som ändå aldrig var av betydelse? Då. Det är väl dags att börja om på blank och skriva nytt. Inget gott kan komma av att se åt fel håll i alla fall. Sov gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar