a walk down memory lane

third edition

Jag är tjugoett i ett par veckor till. Än idag hatar jag Svajde. Jag hatar det för att jag älskar det så villkorslöst mycket, och det är mest en börda när man inte har tid att åka dit. I vuxen ålder (är man någonsin vuxen?) har jag insett att jag har mitt enda hem därute i Lausviken.

Jag har ett hemma nu.
Det är det enda beständiga i mitt liv.
Min fasta punkt som står stadigt när allt annat gungar.
Det är Svajde.

end.