reservations in hell for mrs. johnsson

Inget har direkt upprört några känslor den senaste veckan som är värda att skriva om.
Därav en oändlig tystnad. Och så har jag ju börjat blogga (väldigt färskt) för förmiddagsprogrammet, som första bloggen på SR Gotland.
Det finns dock ett säkert bloggdrag - SR Promomusik.
Vad som har hänt är att undertecknad loggat in i musikdatabasen, kollat igenom promo-mappen, och funnit något hårresande.
Något fruktansvärt.
Jill Johnsson har våldtagit låten "Angel Of The Morning".

Världen sörjer.

barnradio

Say A Lot har fastnat.
Sitter på jobbet en fredag eftermiddag och redigerar en timmes material som jag spelat in med syskonbarnen på skoj.
Låten ligger i bakgrunden som ett perfekt soundtrack till barnskratt och glädje.
Det rör om mig till tårar.

När låten hamnar i Digas kan det hända att jag samplar den.
Som med My Heart Will Go On och Titanic.
Minus töntfaktorn.

say a lot...

...med Buddy.


...

input

Har börjat känna mig trött. Tror att det är helt normalt när man jobbar kreativt och måste leverera till varje satt deadline. Mötet på Fårö har varit allt och inget, men framförallt så har man fått nya inputs för att omvandla till outputs. Allt och inget. Formlöst. Precis så. Det behöver inte vara så mycket mer.

how to spell crap

Tillbaka på jobbet.
Skön, trist, grå, dassig skiteftermiddag.
Strul med uppsägning av lägenheten.
Måste, måste därifrån.

Utvecklingshelg med jobbet på Fårö härnäst.
Skönt att komma bort, om än bara för ett dygn.

hör på det här...

Den tredje dagen faller man i träsket.
TV-shop-träsket.
Det är konstaterat.

Slökollade på inslaget om Magic Bullet.
Mamma har just en sådan.

Nu sitter jag med en fin mugg med gul kant och sippar en egenkomponerad ishälsodrink med massor av blåbär och apelsin som jag nästan måste döpa till något.

Vad?
Hmm.

Har det!

C-minus?

Dålig, dålig humor.
Äh.

när inget annat är på gång

Nästan feberfri.

Sitter med en kopp kaffe framför datorn och svär högt över att min nya telefon inte släppts. Ännu.
SonyEricssons K850 blir väl årets julklapp.

Har ett enormt sug efter att göra tre saker:

1. ta fallskärmscert
2. gå kurs i franska
3. börja spela volley igen

Ok. Jag är lite uttråkad...

och carl bildt bloggar

40-graders feber och ett huvud som svävar en halvmeter ovanför kroppen.
Har sovit bort ett helt dygn av mitt liv.

Inte nu.
Jag har inte tid.
Eller lust.
Eller ork.

Tänkte försöka att läsa lite, men vet att jag somnar.

Vissa straffar gud med all rätt.
Typ Carl.

Det kunde vara värre.

and then...

where life began

floorball-frenzy

Vaknade klockan halv åtta i morse på soffan hemma hos mamma och pappa.
På min vänstra sida: en flaska receptbelagd hostmedicin modell starkare.
Känner mig mer eller minde medvetslös, sitter på jobbet och försöker göra nytta.

Läser i GT om hur VIBK plockade Bollstanäs med 10-3 i premiären.
Höstens mesta bakfyllenöje är här - innebandysäsongen med söndagar i Södervärnshallen.

I år går de upp.
Är helt säker.

Trerätters tilltuggsmeny:
- Sunkigt gevaliakaffe med mjölk i plastmugg
- Sladdrig och överkokt korv som simmar i tillbehör + fullkornskorvbröd
- Banana Skids

Dresscode:
- Luvtröja + mössa
- Brallor med häng
- Löparpjuck från Asics

Meningar att slänga sig med:
- "Järlö är som ett fint vin som bara blir bättre med åren"

tankar

Frågan är hur man kombinerar Peter, Björn & John med opera och får det att funka?
Hur kan man vara arg på sin pappa för att man aldrig fick börja spela cello?
Varför är min mamma beroende av TV-shop?

mitt livs novell

Alice läser högt ur Prinsessaboken för en snorig moster. Pink is the shit.

html från helvetet

Ja.

Hata HTML.

Länge leve Dreamweaver och Flash .

words fall through me

Jag måste få ur mig det.

Igen.

Det här är magiskt.

Fortfarande.

sanningens ögonblick

Jag har alltid haft en hemlighet.

Loa Falkman.

Söndagens repris av Melodifestivalen 1990.
En liten Klara med en tallrik köttfärssås och spagetti i soffan.
Jag var fem år gammal när Loa fick mig att gråta.
Det var något stort med Loas röst.

Stort.
------------------------------------------------------------------------
Jag har alltid haft en hemlighet (del 2).

Opera.

Dröm: att se Turandot på the Met i N.Y.
Puccini dog när han skrev operan Turandot, och enligt honom skulle den innehålla hans livs mästerverk. Det framgick aldrig vilket stycke han menade, men det måste vara Nessun Dorma. Tänk att höra Nessun Dorma på Metropolitan.

Stort.

let's just fall in love - again

Once.

Det är fredag, konstigt nog.

Hela låten hittar du här.

stereo generator

Let's listen to the radio.

glädjeämnet

Hämtar Jakob som har lekt Pippi hela dagen på dagis.

tro mig

Jag sa inget.
Jag sa inget.
Jag sa inget.
Varför sa jag inget?

Trösta dig med att jag aldrig känt mig så låg.
Aldrig haft så svårt att sova.
Aldrig letat så mycket efter ett sätt att säga att jag är ledsen.

Trösta dig med att det finns en plan för sådana som oss.
Och att morgondagen kommer att se precis likadan ut.
Precis som dagen efter det. Och sedan.

När man är helt tom så återstår bara ett enda ord.

Förlåt.

...

you live and you learn

Kom hem från jobbet vid fem och somnade knall och fall. Vaknade efter någon timme och gjorde en riktig ansats att koppla in tv:n (läs: digitalboxen från helvetet) men inte fan gick det. Antar att det är antennen det är fel på.
Skit.

Nu sitter jag hemma hos pappa & mamma och kollar igenom månadens skörd av räkningar, äter apelsinklyftor och dricker thé. Hör mamma mumla meningar i stil med "spill inte på tangentbordet igen, Klara" och "nej Kaj, Facebook är inget för dig, du är gammal".

Mötet med hundpsykologen gick helt ok idag. Bortsett från att den lånade (men otroligt fina) hunden Wittra kissade i min bil. Borde ha tagit en SR-bil istället. Well, you live and you learn.

behärskar genier kaos?

när hela världen ser på

a box of chocola...nej, inte alls

Jag är lite trött.
Ok, ganska trött.

Försöker att intala Jimmy att jag har hjärnhinneinflammation bara för att nacken är stel och huvudet känns som en heliumballong. Han säger att det är datorn. Jag vet att han har rätt.

Såhär med facit i hand och en gigantonorm ljuddatabas så kan det utan förevändningar påstås att jag skrattar mycket.

Mycket..?

Mycket.

Det finns säkert en timmes råmaterial i databasen som påvisar sanningen= kalla fakta. Det blir inte mer bevisligt än så.

Haha (...lite lamt)

haha

det här är ju fan bra (dock inte klockrent)
måste de dansa?

borde snart blocka youtube

note to self: get a life

kvällens låt...

...måste bli en låt med Thievery Corporation.

...

Jag skojar bara.

Det händer ibland.

uppriktighet är en dygd

Ska jag skriva något?
Vad?

Att jag är på väg hem till en stökig lägenhet?
Att jag borde se till att få en tvättid?
Att jag lämnar ett skrivbord som ser ut att tillhöra någon som är hemlös?
Att jag har tappat min kalender som innehöll mitt femte visakort för det här året?

Undrar om man kan prenumerera på kreditkort. Jag vågar nästan inte gå till banken och beställa ett nytt. Senast beställde jag ett även fast det jag hade innan inte var aktiverat. För att mamma hade slängt kuvertet (hon slänger allt).
Trodde någon på mig när jag sa att mamma hade tappat bort kortet?
Nej.
Handelsbanken hatar mig.
De borde älska mig, för jag räddar säkert all form av pinsam tystnad som skulle kunna uppstå under fikarasterna.

Jag är slarvig. Jag är disträ. Jag kan svara på frågor och få folk att tro att jag lyssnar.
Men det gör jag aldrig.
Inte på riktigt.

veckoslutet

Måndag. Somnade med sovrumsfönstret öppet och vaknade i Vladivostok.

Helgen har varit bra.
Fredagen ägnades åt läsning. Under lördagen var jag och mina kära föräldrar och kikade på en ny bil till pappa.
Sedan tog vi med mormor ut till stugan. Jag cyklade ner på Ljugarn och köpte kaffebröd på Espegards, och så kom kusin André på fika. Mormor höll låda och berättade gamla anekdoter.
Eftermiddagen ägnades åt långpromenad med moster Eva med Törnrosahuset som mål. Helt sjukt när man täker på det.
Mitt ute i skogen, bland tallar, sly och buskar, ligger en övergiven stuga som ingen rört sedan sextiotalet. Ingen vet vems den är och den går bara att ta sig fram till fots genom meterhöga taggbuskar. Dörren står på glänt, och det ser ut som om någon bara gått därifrån och lämnat allt i hast.

Lördagkvällen ägnades åt middag och fotboll. Somnade alldeles för tidigt, och sov länge på söndagmorgonen. Varje liten del av mig behövde en lugn helg.

Närmast hägrar en intervju med en man ute i Garda. Måste boka bil.
Och så blir det klart med bandning från Stockholm. Åker upp torsdag eftermiddag som det ser ut.

när alla ord är sagda

Öppnar sovrumsfönstret för att få en sista blick av fredagen den sjunde september tvåtusensju. Alla andra planer fick läggas åt sidan till förmånen av en äckligt spännande bok, raggisar och te under världens skönaste duntäcke. Det är äntligen helg.

recept på ångest

Ingredienser:
1 inbokat reportage
1 halvkass Nagra-bandare
213 steg till Solbergaskolan
1 handfull halvtaskiga skolkorridorer av modell äldre
3 nersuttna soffor i skolcafeterian

Gör såhär:
Boka in ett reportage i en lokal som du inte befunnit dig i sedan det var inne att lyssna på Britney Spears. Gå de få men otroligt långa stegen dit. Träffa lärarna som du inte sett sedan du fick dina Icke Godkända betyg. Känn doften av tonåring och hör ljudande rapar som blandas med målbrottspip.

Om gåshuden rest sig så har du lyckats med din ångest.

tokyo noice

Riktigt skön onsdagkväll med... ja, jobb. Vad annars? Det har varit en bra dag med en godkänd sändning och två bra reportage på eftermiddagen. Har precis kommit tillbaka till jobbet från en filmvisning på Roxy, där Johan Söderbergs Tokyo Noice visades. Den var... svår att greppa. Jag fick blandade känslor, men det är ju något bra. Något som berör. Söderberg är helt fantastisk bra faktiskt, speciellt som kompositör, och klipptekniken ger tydliga tecken på att han låter fantasin få fritt spelrum. Nästan som att befinna sig i en mardröm. Fast en bra sådan.

saker som gör ont times two

Nansen med Thomas Denver Jonsson.
Eller duetten Dreams At The Filmclub med Nina Kinert.

Jag har inget liv.
Jag har inget liv.
Jag har ing... Nej.

Musik är att leva.
Hoppas jag?
Annars är jag rökt år 2019.

saker som gör ont

Hösten ligger på och jag skulle kunna vara kär i Nina Kinert.
Om jag var man.
Låten Heartbreaktown gör riktigt ont och ligger bra till för att kvala in på höstsoundtracket som jag filar på när jag inte jobbar sena kvällar.
Min tanke är att göra tre volymer med blandade låtar och försöka att förmedla något. Det blir en helhet med omslag och allt.
Varför jag gör det?
För att få utlopp för alla tankar jag tänker och känslor jag känner.
För att få en klockren skiva att lyssna in när man sitter i bilen och det regnar.
För mig själv och för att jag inte har en tv.

Saker som gör ont måste göras enkla.

graciöst som i cykelhjälm

Det är jobbigt att simma med sjöjungfrufena (monofena heter det tydligen). Sitter på jobbet och laddar för att orka gå hem och lägga mig efter ett simpass med Bottenskraparnas monofenklubb (finns bara fem sådana klubbar i hela Sverige...gee, wonder why?). Antar att jag vaknar med skön träningsvärk imorgon. Är dessutom riktigt sliten efter nattbåten i natt. Somnade vid fyra och var på jobbet vid åtta.

Fick precis en god kopp te med massor av honung av Jimmy här på en tom redak.

Note to self: åk aldrig nattbåt.
Någonsin.
Igen.
Om du inte vill spy galla i tre timmar.

tystnad är överskattat

Måndag eftermiddag.
Jetlag vs brist på sömn.
Sitter och slölyssnar på promo-musiken som skivbolagen lägger upp i DigaS.

Eftermiddagskanditdater:

Be Good Or Be Gone - Fionn Regan
Damien Rice får ta och kolla sig över axeln (lyssna in låten Put A Penny In The Slot).
Little Flower - Denison Witmer & Sufjan Stevens
It Means Nothing - Stereophonics
Through Your Eyes - Nina Kinert

Och det här som är helt fantistiskt. Och konstigt.

som om

Och allt där emellan.

fredag

Förra veckan.

vad sägs om imorgon?

Är hemma hos Bäret och J-Lo(ve).
Härligt, härligt.
Som att vara på semester mest hela tiden, faktiskt.

Kvällens citat; "we can still have sex, but try not to wake me".

Tänk att allt kunde bli så bra tillslut?

paralyserad

Jag har suttit utanför lägenheten i min bil i en kvart och tittat på en skylt. Varför? För att jag är så trött att jag inte orkar öppna bildörren, och om ni har vägarna förbi så finns risken att jag sitter kvar bara för att jag somnat. I en bil. I en gränd. Framför en vägskylt.

...men först

...så måste jag dela med mig med kvällens Youtube-skörd. Någon måste ju göra det också.

Kolla in mer på: http://www.myspace.com/bluejuice

a whiter shade of pale

Stefan Åkesson valde Procol Harums "A Whiter Shade Of Pale" som en av önskelåtarna i musikporträttet. Jag tror att jag växte upp med bland annat den låten, men vem gjorde inte det? Pappa ung på sextiotalet. Tondöv mamma. Cirkeln är sluten.
Nu ska jag gå hem och sova. Har klippt klart, och är fet så att det skriker om det på tiden. Måste fråga Tobbe om hur man komprimerar inslaget, men det får bli imorgon bitti. Det går i etern klockan 11.03.

Landar på fast mark i helgen. Ser speciellt mycket fram emot att träffa Bäret (bonus J-Love) och kolla in lägenheten.

Och bilen har kommit också. Kollade precis jobbmailen och hade fått post av farsan som skrev att han varit införbi handlarn och tagit en smygtitt. "Den är riktigt fräsig, Klara".
Grymt. Att vara fräsig är precis vad jag eftersträvar i mitt blott 22-åriga liv...

tänk om det var en tablåtabbe

Ok, allt handlar mer eller mindre om jobb just nu.

Kommande inslag:

• Bottenskraparna visar oss hur man simmar med sjöjungfrustjärtar
• svampkonsultation med en legitimerad svampkonsulent
• bastubadande med Nakna Stjärtarnas Bastubadsförening
• Qui Gong-session
• chokladskola med Visby Kaffe & Choklad
• profilporträtt av Palten och Johan Hellström

We love this. We do...

tack till levide

Klockan är 00.20 och jag sitter på jobbet och klipper ett entimmesinslag om Rosa Stjärtarnas Bastuförening i Levide.
Körde ut till mamma och pappa på landet efter vad som kom att bli mitt första arbetspass, och väl ute fick jag nys om föreningen. Kände att det skulle bli ett sjukt kul inslag, så jag åkte tillbaka till stan, hämtade en bil och bandare på jobbet och begav mig ut på bygden.
Jag hade rätt.
20 nakna levidebor i en bastu och så jag. Lilla Klucken.
Underhållning i sann gutnisk anda. Blev både hedersmedlem och historisk, då jag var första kvinnan som fick deltaga i bastusessionen.

Det här är precis allt som jag älskar med det här jobbet. Det är så sjukt kreativt, omväxlande och ger mig en chans att träffa människor som har något att berätta. Jag kan faktiskt inte beskriva i ord hur jävla tillfreds jag är med mitt liv just nu.
Jag är lycklig.

rötter

Det är något väldigt vackert över lokalradio. Jag tror att det kan vara närvaron, spontaniteten och dialekter som blandas hejvilt med uttryck som "vågar klukkar ner pa strandi millum stainar bläkkar värpar upp pa täuar bakum ainar".

Fredag morgon. Dimman ligger tjock över ett Visby i tystnad. Idag är Gotland min kärlek.
Helt och hållet.

Jag skulle inte vilja vara någon annanstans.

går på linjen

Morgonen började med reportage på mitt hederliga, gamla gym.
Martin var duktig och svarade på mina dumma frågor.
Jag var riktigt dålig.
Men det börjar släppa lite i alla fall.

Jobbade med ljudklipp till halv tolv i natt, så man är lite sliten idag. Funderar på att "rekommendera" mig själv, ett begrepp som pappa Bäckström brukar slänga sig med. Rekommendera mig själv hem till sängen med lite film och kaffe. Men innan det: trailerinspelning. Och jag måste låta sådär glad och klämmig som jag alltid är. Eller inte.

Känner att jag dömmer ut mig själv totalt hela tiden, men när det kommer omkring så har jag ju ingen som helst förkunskap om just radio som medie. Ingen begär mer av mig än vad jag gör själv, vilket kan vara lite hårt när man har höga krav, men det ser jag snarare som en styrka än en svaghet. Tricket är dock att inte bränna allt i början. Vi måste kanske sakta ner lite... Nja. Vi kan vila imorgon, imorgon.

bra vs dåligt

Jag vill tacka för alla fina grattishälsningar, både från väntade och oväntade håll. Och för alla fina presenter som jag fick och säkert inte förtjänade. Har redan börjat mala i den här. En av de bästa presenterna någonsin faktiskt. Och underkläderna från kusin, eftersom tvättid ligger inplanerad någongång nästa månad...om jag hinner.

Jag fattar inte riktigt hur jag ska kunna hinna med något alls just nu, förutom att sitta vid det här skrivbordet. Det är i alla fall ett väldigt fint bord (om än ganska stökigt), och när jag blir trött på skiten tittar jag på blomman jag fått av mina kära föräldrar. Allt känns liksom lite lättare då.

Klart att man klagar lite när man jobbat tio timmar, och vet att man har ett par kvar. Men fan vad kul det är. Helt sjukt roligt!

som om...

...världen inte kan få nog av solnedgångar. Är så trött att jag vill spy. Och arg som aldrig förr. Det värsta är att jag inte kan förstå varför, och det får mig att känna mig som en vilsen tonåring. Hur kan man bara vara arg på allt? Allt? På alla ord man inte sade, och de man faktiskt sade? På allt som ändå aldrig var av betydelse? Då. Det är väl dags att börja om på blank och skriva nytt. Inget gott kan komma av att se åt fel håll i alla fall. Sov gott.

tisdagshumor

Haha. Det är ju nästan lite roligt...

note to family and friends

Det brinner verkligen i knutarna idag. Skrivbordet ser förjävligt ut, och jag har en lista med punkter som ligger långt in i framtiden. Fyller 22 imorgon. Födelsedagsfika hemma hos mig från kl. 19.00. Nu vet ni det, så jag slipper få samma fråga femhundra gånger.

Önskelista:

1. Tid
2. Ännu mera tid
3. Sömntabletter av modell starkare (note to self: fråga mormor)

musik- och dansmansintervju

Vi sitter ännu på jobbet, jag och jimmy. Det har varit en lång dag, med första programinspelningen för hösten. En halvtimma avbetad - 119, 5 timmar kvar i etern.

Intervjuobjektet var i alla fall musik- och dansmannen Eric Palmqwist, och det blev en tankspridd intervju med många oväntade och bra svar. Tack Eric.
Han hade med sig musik till programmet och den egna nya covern av Tom Petty's You Got Lucky var grym.
Kände mig mindre nöjd med min egna prestation. Hittade inte till naturligt utan var för jävla nervös. Speciellt i början. Det är så svårt! Fan vad svårt det är.

Nu: hem till...badkaret för självavård. Stora tankar tänks i ett kar med hett vatten.

mamma är bäst

Ensam kvar.
Testsändningen gick bra, förutom att jag lyckades säga ordet precis åtta gånger under trettio minuter. Känner att jag börjar bli bekväm med rösten, och kan styra hur jag vill att det ska låta.

Nu ska jag bege mig hemåt, tappa upp ett bad och lyssna på bra musik. Sedan kan vad som helst hända.

Kvällens låt tillägnas Katja och "snarkfabriken"; Guess Who's Gonna' Get Some Tonight med Moneybrother. Bra skit.

Titeln på blogginlägget är tillägnad min kära mamma, som blev uppringd och inkastad i sändning. Hon blev tvingad att önska en låt med Jessica Folker, och spelade med skitbra. Good on you, mamma Mimmi.

headrush

Det oförklarliga trötthetssyndromet har åter slagit till, men nu är det förklarligt.
Jag sover inte.
Inte lite, inte nästan, inte alls.

Lördagen ägnas åt jobb. Sitter på en näst intill tom redaktion och ringer just precis alla som inte svarar. Funderar på att ta en eftermiddagslur på Järlös dagbädd. Det hade varit helt fantastiskt skönt.

Vid tre ska vi testköra en programtimme i studion bara för att kolla hur det funkar, så nu måste jag väcka min hjärna med en stark kopp kaffe. Jag vinner SM i att vara disträ, jag lovar.

Dagens låt: Killing For Love med José González

fredag fredag

Solnedgång från sovrumsfönstret. Bortskämd.

timing is everything, baby

Just hemkommen från jobbet och är riktigt runkfull. Vacker soluppgång, kul p-fest och allt det där. Har säkert spenderat 40 timmar på jobbet de senaste två dagarna, men jag trivs. Och framförallt så mäktar jag med. Men så är jag ju full också. Det är jag fan bra på.

gunatt siv gutt tei leitn u stour

Klockan är halv tolv och jag har precis kommit hem. Sängen är bara några meter bort, och om ungefär fyra minuter kommer jag att vara halvvägs in i sömncykeln.

Vi blev i alla fall klara med första utkastet av programupplägget som skall presenteras för kanalchefen imorgon bitti. Det är en början.

thoughts of a bird

Klockan är kvart i tio och jag sitter ännu på jobbet.
Panik?
Ja.
Den hittade mig också.

Hela helgen kommer att ägnas åt jobb som det ser ut nu. Det är sjukt kul, fast mycket ansvar.
Det känns som om huvudet är fullt av tankar, men ändå hinner man aldrig riktigt tänka. Inte klart.

Must.
Stay.
Sharp.

Längtar till min säng punkt nu.

you lucky bastard

Jag har fått ett skrivbord. En helt egen arbetsplats där jag kan ställa mina pennor i ett prickigt pennställ. Är lite seg efter spel- och drinkkvällen hemma hos Simon igår. Simon jobbar på Rosengården och blandar ruskigt farliga drinkar som får Munkens drinklista att framstå som groggar på cola och sudret-HB. Ny favorit är i alla fall New York Sourz.

Jimmy kommer med båten i eftermiddag, och sedan är det bara intensiv planering som gäller. Och teknikutbildning.

Det är tur att jag älskar prylar, rattar och knappar.

Jag får nästan nypa mig i armen för att påminna mig själv om att det är verklighet, för min verklighet är en dröm just nu.

Och solen skiner igen.

when the day is done

Måndag morgon börjar med regn och fortsätter med regn.
Livet känns ganska självklart, eller hur?

Det är det inte.

En jobbarkompis lillebror har kämpat hårt.
21 år gammal.
Hjärnblödning.
Idag stänger de ner honom.

Sedan?
Oändlighet.

"thoughts of rain at sunset
clouds of rainbow blue
thoughts of sun on sand-dunes
where the seabirds flew
this was our season, and we said it couldn't end
but my love left with the rain" - Nick Drake

late night news

Helgen har bara försvunnit.
Kräftskiva i fredags, inflyttningsfest igår och fotboll på O'learys med Cannavaro-tröja och Dynamo Moscow-halsduk.
AIK spelade.

Det är dimma ute över havet, jag sitter i hemma och kör sneaky-version och surfar trådlöst på grannens.

Lägenheten är galet skabbig, men utsikten är helt oslagbar. Jag har dessutom en gammal tramporgel som står och samlar damm. Den går inte att få ljud i, men funkar att ställa skräp på.

Mirón fick stå på den.

I övrigt så hade jag sönder en spegel när jag spikade upp tavlor igår.

Sju jävla års olycka.

Lägligt.

Och grannens katt är svart också.

Nu: kvällslektyr i form av SR's Programregler. Paragrafryttare to be. Dobido.

saker att älska

Innan jag gick iväg ikväll fick jag en stor, blöt puss.
Och sedan ett "ja älska di, Klara" från världens minsta människa med ett par stora, blanka ögon.
Sedan en prutt.

Det är Jakob.
Min kärlek.

overdosing memory lane

edition whatever

Sittandes här i soffan hos bror - med hans cheap-O-Rusta-gitarr, en stor kupa rödvin och blicken över solnedgången - så hamnar man åter någonstans på memory lane.
I tankarna, där ingen hör. Eller lyssnar.

Jag vill i alla fall berätta om hur jag kom att älska musik i ett hem med en pappa som levde för det, och en mamma som var tondöv och tvingade iväg mig för att köpa skivor med Helmut Lotti.

Jag vet egentligen inte när det började.
Under hela min uppväxt hängde den där på väggen.
Strattan.
Pappas bruna Fender Stratocaster från sextiotre.

Det var något speciellt med pappa när han berättade om den handsvarvade gitarren, som han hade haft sedan tidernas begynnelse om du frågade honom. Årsmodellen var 63, och det var en av de sista att se dagens ljus i en amerikansk fabrik "innan japsarna fick händerna på produktionen", som far min sa med lysande blick.
Med åren kom den att bli en del av mig också, och med mina alldeles för små och klena barnhänder rörde jag de blåsfyllda fingrarna mot strängarna och skapade ljud. Det dröjde säkert till högstadiet innan jag kunde ett enda ackord, men det behövdes inte. Det var jag och strattan.

Pappa sa aldrig att jag inte fick spela på gitarren trots att jag var nittio centimeter hög och hade hår som svinto. Han ville nog aldrig säga något om det, även fast det gjorde lite ont i honom varje gång.

Under tonåren brukade jag hänga på mig den och sätta på Hole på högsta och försöka att lira med. Jag rockade.

Det gör jag nu med.
Och jag älskar musik lite mer för varje dag.

rör min kind innan du går

Tid.
Vem har tid?
Boktipset för dig som varje fredageftermiddag stirrar blint på klockan, sliter sig i håret och undrar vem som stjäl all tid - Momo eller Kampen om tiden. Fantastisk bok av Michael Ende.

Just den här fredagseftermiddagen är lite speciell. Vi har fått lyssnarsiffrorna och vi ligger kvar, lika starka som alltid. Jag går snart in på min sista timme som receptionist/webansvarig, och när måndag morgon begynner har jag avancerat till programledare. Ännu ingen panik, även om jag kommer på mig själv med att nynna sånger mest hela tiden. Låt det aldrig vara tyst, ge inte plats för tankar, dränk allt i musik.

Så.
Jag bjuder på änglamusik sådär på eftermiddagen. Oslagbart med Chip Taylor och Carrie Rodriguez. Vi kan dö lyckliga nu.

två världar inom 57 kilometer

Signe är 82 år gammal.
Idag har hon vunnit en t-shirt.
Hon har grått hår och passar i rött.

Priset vill hon få skickat till sin brevlåda i Rone, för hon har redan gjort sin årliga resa till Visby.

a walk down memory lane

third edition

Jag är tjugoett i ett par veckor till. Än idag hatar jag Svajde. Jag hatar det för att jag älskar det så villkorslöst mycket, och det är mest en börda när man inte har tid att åka dit. I vuxen ålder (är man någonsin vuxen?) har jag insett att jag har mitt enda hem därute i Lausviken.

Jag har ett hemma nu.
Det är det enda beständiga i mitt liv.
Min fasta punkt som står stadigt när allt annat gungar.
Det är Svajde.

end.

want to have

Helt över mitt huvud. Dreambox stavas det.
Tänk att kunna streama allt från dator till tv och vice versa.

a walk down memory lane

second edition

Den ruttna stugan i det meterhöga gräset var helt fantastisk. Det fanns egentligen inget med den som tilltalade, förutom att den låg just där den låg, mitt i hjärtat av Svajde - vid vattnet
Jag vill minnas att vi köpte den i slutet av sommaren, och när skolan började igen på min födelsedag (som den mer eller mindre alltid gjort) så hade jag något nytt att berätta för alla barn med sommarbruna ben. Klara hade nu ett eget land och det var stora nyheter. För mig.

En omfattande renovering påbörjades och hela vintern innehöll helger i Svajde. Jag minns novemberdagar med doft av regn, skog och väggisolering.

Sommaren innan högstadiet hände något. Jag åkte på mitt sista ridläger i Garda, och när jag kom tillbaka från det minns jag att jag sov i 16 timmar i streck i stugan. Där fanns ett lugn och en trygghet som jag aldrig hade känt någon annanstans.

Till hösten kom den stora chocken.
Sjuan.
Det fanns nog inget i världen som hade kunnat förbereda mig för sjuan, och högstadiet var en värld där man var helt övertygad om att man var vuxen och klok. Jag var självklart raka motsatsen, men det förstod jag aldrig själv.
Inte då.

Att åka till Svajde blev mer eller mindre ett straff för en tonåring som hellre ville hänga på McDonalds och äta femkronorsglass in på natten med svartrockarna som hade nithalsband.

Jag kom att hata Svajde. Kröken på vägen ner till stugan blev ett helveteshål, och varje meter efter den var ett steg närmare elden.

continued…

note

Det är sensommar och äpplet jag äter smakar höst.
Jag älskar höstäpplen, och längtar alldeles för mycket efter att dra på mina gula Viking Retro och ge mig ut i skogen med svampbok och fikakorg.

Höst behövs. Höst är som att andas.

halli, hallå

Täppas är här den här veckan.
Jag tycker om Täppas mycket.
Och han gillar mitt kaffe.

a walk down memory lane

first edition

När sommarlovet kom var alla glada. Jag var inte så gammal, tolv år eller så, men sommaren för mig innebar mest ensamhet. I samma stund som I denna ljuva sommartid mumlades falskt av barnen under skolavslutningen på Fornsalens gård, var alla långt ute på landet.
I alla fall i tankarna.

Jag hade inget land att åka till. Oftast levde jag på att åka runt till alla kompisars land, men det påminde på något sätt ännu mer om vad jag inte hade och faktiskt saknade. Mycket.

I mig mindes jag somrarna ute i Svajde hos mormor och morfar med släkten.
Hur jag, David, Alexander och Adam lekte på Ulfens röda lastbil.
Båtturerna med moffas motorbåt.
Håvar och spigg i hinkar på bryggan.
Jag mindes varma kvällar i husvagn med förtält.
Kärlek och bråk.
Glass och flundra.
Det var sommar för mig.

Av någon anledning som jag var för liten för att förstå så mynnade Svajde ut i ingenting och ingen ville tillbringa sommaren där längre. Inte med varandra.
Sommar i Svajde fanns inte längre för familjen Svensson.

Och så hände det.

Jag hade tjatat i år över att jag också ville ha ett land som alla andra jag kände. Som Malin och Petronella. Jag ville ha någonstans att ligga i gräset och titta på molnen, och sova länge på mornarna. Långt bort ifrån trafik och stad.
Mamma och pappa fick höra om en stuga som stod i meterhögt gräs och luktade ruttet.
I Svajde.
Inte långt senare var den vår.

continued...

kvällens insikter:

• mitt internetutövande är allt annat än inkonsekvent
• jag skulle kunna vinna SM i oförklarlig trötthet
• det finns ingenting jag har saknat med tv

Det är onsdag kväll och över halva arbetsveckan har flugit förbi. Ut i ingenting tror jag. Tisdagen den 21:a har förmiddagsprogrammet nypremiär (samma dag som undertecknad fyller 22 hela år) och våra programförslag är väl i klass med tjugofem post-it-lappar där ord trängs med små streckgubbar i bläck. Trots det har jag ingen panik. Jag kanske inte har huvud nog för att kunna gripas av panik, vem vet?

På någon skum nivå - kanske på djupet av mig själv - så tror jag trots allt att det här går vägen. Och det kommer att bli bra. Jag vet det.

Jag och Jimmy kommer att göra det här.
Vi gör det bra.
Vi gör det bra.

ja må hon leva

Vaknar utvilad till synen av skog. Regnet smattrar mot rutan, och en varm dusch värmer kalla leder. Sätter mig i bilen och tittar lite på regnet, slår på den amerikanska country-blandningen och börjar köra till jobbet. Väl framme bakar jag scones som serveras med hederligt Earl Grey till morgonmötet . Inga nyheter.
Drottning Silvia har namnsdag.
Det måste ju firas kungligt.

Nu reser sig en lång eftermiddag framför mig. Känner mig otroligt rofylld och nästan uppfylld. Inte mätt. Snarare förhoppningsfull.

och måndag morgon börjar

Morgonen börjar med bloggdesign och Shout Out Louds i lurarna. Sitter och klämmer på ett stresshjärta för att träna fingermuskulaturen. Jag ska bli bäst på gitarr (verkligen) i höst. Och så ska jag plocka upp volleybollen, ta en kvällskurs i franska, dra igång en matlagningscirkel med vegetarisk mat, börja klättra, fortsätta rida och läsa alla gamla klassiker som jag inte hunnit ännu.
Som Moby Dick.
Och kanske bibeln.

Eller inte.

on a sunday

Söndagkväll efter en helg som har varit jättemärklig.
Imorgon lämnar jag det bakom mig. Det känns skönt att veta att man har jobb att luta sig mot när allt annat är skevt som satan, för att säga något annat vore en riktigt stor, fet lögn.


jag ska bygga upp allt som du rivit ner
gråta över dig när nästan alla ser
låta livet gå vidare och även om du ber
vinna över dig men ingenting mer

Åtta timmar kvar till helg

Fredag morgon börjar stilla.
En kopp kaffe som Kerstin bryggt med omsorg.
En rostad skiva bröd med hålig ost.

Morgonrutinen slår på.
Jobbmailen ska kollas.
Bilder ska läggas in i bildarkivet.

Det är fredag.
Underbart.

Duplicate

Ingen har riktigt förstått mig än.
Inte ens när jag fastnar vid postfack och stirrar mig blind på kopieringsmaskinen.
Har du någonsin fått känslan av att du vill lägga ansiktet mot och kopiera dig själv?

Bli en av två.
Och sedan.

I did have the munchies

Kommer att vara mätt i ungefär en vecka efter middagen på Wallers igår.

Sparris och tryffelsoppa med valnötsbröd till förrätt.
Lammentrecôte och ett mustigt, sydafrikanskt pinotagevin till huvudrätt.
Mörk chokladkaka med kardemummamaräng till efterrätt.
Och en försvinnande god cappuccino ovanpå allt.

Planen för dagen är att sammanställa Tiljans-programmet som skall sändas i slutet av augusti.
Långt ifrån det bästa jag har gjort, så jag hoppas innerligt att det blir godkänt.
Och. Jag måste ta tag i personalfesten som jag anordnar. Vad känns aktuellt? Jag har ingen aning. Panik!

Tack för att du lyssnade

Jag kom hem från jobbet vid halv sex.
Hämtade Katja.
Åt en macka.
Och så somnade jag.

Kvart över sju.

Vaknade med gårdagens kläder kvart i åtta nu på morgonen.
Stålande sol.
Dagen har börjat, och här inne är det inte ens molnigt.

Låt mig sova till imorgon

Det är tisdag, så mycket tisdag.
Solen skiner ute, men här inne är det bara molnigt.
Tror att det är tröttheten. En oändlig trötthet som knappast har smugit sig på utan snarare slagit in som en storm med full styrka mot land.
Jag vet inte varför.
Eller, jag vet ju.
Det är svårt att hitta lugn i alla tankar.
Svårt att hitta ett tillstånd där man kan stänga allt ute och hitta till svart.
Till början.
Till gå.

Om du tappat bort mig, leta där. Där är jag. Precis vid början.
Jag har inte tagit ett enda steg.

Du är ett minne nu

Hör här på redaktionen att Ingmar Bergman avlidit. Det regnar.
Bergmans sista sommar regnade bort.

"Oh Lord. If your world is full of sin, I want sin."

Kleerup feat. Robyn

maybe we could make it all right

we could make it better sometime

maybe we could make it happen baby

we could keep trying but things will never change

so I don’t look back

still I’m dying with every step I take

but I don’t look back

I don’t look back

and it hurts with every heartbeat

it hurts with every heartbeat

And the winner is: Fishballs

Fredag morgon. Bubbelplast runt huvudet. Tre koppar kaffe och en halvtorr frukostmacka (som legat och lurat sedan frukostmötet i onsdags) senare känns det faktiskt precis likadant. Bolagets rödvin var försvinnande gott, sällskapet alldeles för trevligt, och konversationerna långa. Runt tolvtiden lunkade jag och Magnus vidare, först till Surfers, och sedan för ändamålet Vattenpipa på Underbar. Väl hemma plockades det fram det som huset hade att erbjuda i fyllematsväg.

En burk fiskbullar blev det.

Vi tar det igen.

Fiskbullar.

Jag. Fylleåt. Fiskbullar. Och jag hade annat att välja på.
Allt är fel med den här världen.

Hela vägen tillbaka

Mitt huvud känns som gröt. Tillbaka på jobbet efter att ha lunchat på Krysmyntagården med Catarina, Therese och Johanna. Vi pratade jobb, framtid och att slå sig fram som tjej och göra karriär.

Eftermiddagen ser lång ut, med lite genomgång i Mandozzi, pingis och något jag ska spela in för Sommar på Gotland.

Ikväll blir det gravöl med Sommarsverige-gänget på Bolaget. Riktigt tråkigt att de åker redan. Jag ser dock fram emot att bara göra något, träffa folk och prata skit. Har legat ganska lågt i veckan. Känns som att det är det enda som funkar just nu.

Nu: Klara blandar ihop en liten torsdags-coctail bestående av två Alvedon och en Ipren. Rena hästmedicinen, om ni frågar mig.

Du var värd att dö för

Det blöder, mitt hjärta. Inte glöder.
Vi går åt två helt olika håll, du och jag. Ändå möts vi alltid där vägen slutar. Där ord förvandlas till hårt glas. Där sanning är det första att komma emellan oss, eftersom den aldrig har uttalats.

Jag vet inte hur, hur eller hur. Men jag vet.

Att livet går vidare nu.

Uppgraderad...

...till ordförande i sommarfestkommittén här på radion. Jag har riktigt många uppslag, men samtidigt inga alls. Och imorgon kommer SR's VD, Kerstin Brunnberg, på besök. Härligt med en kvinnlig VD. Allt går åt rätt håll, trots allt.

Inget annat än bara det

Sitter hemma i köket och väntar på tvätten, röker vattenpipa och surfar nätet. Social som en pappkartong. Men visst är det skönt att få ro, kunna tänka klart (dock under påtaglig nikotinkick) och bara vara. Tvättmaskinens sorl som blandas med doften av regnet utanför och granntantens rökhostningar (som kedjeröker gula Blend utanför fönstret). Svensk sommar... I helvete heller. Min sommar.

Tolv timmars sömn...

...och solen skiner igen. Än finns det hopp. Skönt.

Så mycket måndag

Tröttheten slår in som en våg över mig efter en lång helg. Tre timmars sömn i natt. Vaknar vid två av att någon står i rummet och tittar på mig, är arg och skriker jättefula saker. Jag förstår ingenting. Och när jag går till jobbet på morgonen upptäcker jag att han har knytit ihop mina skosnören. Ja, jag är fullt allvarlig. Han har knytit ihop dem med femton knutar. Femton.

Inser att allt är förbi. Det finns inget gott kvar, utan allt är bara trasigt. Det gör fruktansvärt ont. Inombords. Utombords. Inuti.
Och nu vill jag fly, fly för att det är det enda jag egentligen är bra på. För att jag inte står ut med att leva i verklighet.

I alla fall inte min egen.

Freaks in commercials

Kolla in det här. Haha!

Och det här.

Uppdatering

I morgon: mingel och mat med journalistförbundet nere på Visborgsgatan. Catarina har tydligen anmält mig. Det kommer att bli riktigt intressant att prata journalistiska bedrifter = jag titulerar mig dövstum. Med händerna.

Oh, oh - it's friday

Fredag förmiddag. Pingisbordet har åkt fram i musikstudion. Helgstämningen är oundviklig.

Igår: Absolut Pears-fest på HP5. Gillade särskilt Ginger Pear-drinken som var försvinnande god. Ja, precis så. Och idag känns det som om jag lindat in huvudet i bubbelplast och står och dunkar det mot väggen.

Ikväll: Folkvagn spelar Neil Young-covers på Effes. Palmqwist med vänner. Klara i baren. Check.

I morgon: ledig. Ledig. LEDIG. Och bakfull. Sedan en definitiv utgång. Får återhämta mig nästa år...eller året efter det.

Dagens

Insikt nr 1: jag dricker alldeles för mycket kaffe.
Insikt nr 2: köper man Arlas halvskumma laktosfria mjölk så är det ingen som "lånar".
Insikt nr 3: vad är egentligen nytt? Eller upprepar jag mig bara? Alltid?

Ät en bebis - bli fet

Eller vad?

Det finns en kille som jobbar för parkförvaltningen (eller någon jävla förvaltning) som är här någon gång i veckan och vattnar blomkrukan utanför. Han är en sådan som man lägger märke till - en sådan med exotiska drag som spelar psykadelisk knarkmusik i tinnitusdecibel och säkert röker jointar när ingen ser. Jag undrar hur han ser den där blomkrukan?

Nu ska jag klippa ljud i DigaS.
Och jag är såld på allt med The Whitest Boy Alive. It eats me, me, me. Ekar det precis som jag menar det?

One Week Vacation

Eller inte. Fick dock en fin dag - i lördags. Och det var en jävla skitdag i vilket fall som helst. Men kvällen var bra med Kallis, mellandrink på Trädgården, singstar-marathon och sedan ett äckligt fullt och svettigt Bur.

Igår tog jag med mormor ut till landet. Cycklade med Ulfen till Ljugarn genom skogen och köpte bullar på Espegards. Allt kändes som om man var tio år gammal igen. Sommar på landet med varma julikvällar, korta shorts och tunna koftor. Kor, hästar och rabbisar. Den enda som saknas är den halvskabbiga katten Mosse som fick flytta till Follingbo.

Nu är det helt klart att det blir SRG på heltid fram till årsskiftet. Lediga helger, med andra ord. Helt galet.

Husmanskost + farmor + bullbak

Det är den 9:e juli och tiden står inte alls stilla. Jag önskar att det gjorde det, för den här veckan har försvunnit helt ut i ingenting. Och sedan jag blev ledig har det bara regnat.

Igår tog jag, Katja och Pontus bilen till Furillen och käkade lunch. Sedan blev det en fika på Bolaget. På kvällen bjöd jag familjen Lindvall + halvdöv farmor på hederlig husmanskost. Katjas farmor var helt lyrisk och kallade mig för Frida hela kvällen. Idag har jag bakat bullar och lagat paj, och nu är jag helt död. De andra tycker att jag skulle bli en utmärkt bondfru och vill gifta bort mig med Danne som kör traktor här på gården. Det vill inte jag...

Det blir förmodligen fika ikväll med lite kompisar. Hoppar nog Club Monday eftersom jag har Jakob hela dagen imorgon och 2-åring + bakfylla = dum idé.

I bought it - I did, I did

Var och beställde en sådan här tidigare idag i samma färg. Den kommer i slutet av juli.

Katja väntar för övrigt ännu på operation. Det kom in en akut bukoperation som fick gå före, så hon ligger nersövd nu för att smärtan är så outhärdlig. Jag och Petronella var nere för en stund sedan med ett litet tillskott till hennes Sabo-charms. Ett litet brev med ett hemligt meddelande inuti från oss.

Känns som om jag inte sovit på en hel evighet. Tur att man är ledig.

Skrota svensk byråkratisjukvård

Jag vet inte om det beror på att man sovit på ett sjukhusgolv en hel natt, men idag tycks världen vara helt upp och ner. Man har helt och hållet tappat förtroende för gotländsk sjukvård, och när tabbarna som gjorts är så tydliga att man börjar fundera över baltisk läkekonst som ett alternativ - då är det fan illa. Man lyckades ändå hålla sig förhållandevis stabil under natten och försöka vara ett stöd, men när jag åkte från sjukhuset imorse så brast det helt. Fy fan för att se någon man bryr sig om må så dåligt och ha så fruktansvärt ont. Och när ingen, verkligen ingen, verkar göra något åt det. För smärtlindring. För underlättnad. För vad som helst. Något! En minut känns som en hel evighet och tiden står stilla.

Just nu vill jag bara att Katja ska vara klar med operationen, komma hem och få sova en hel natts sömn. Det är allt jag vill.

Onsdag på akuten

Katja har hållit på med alla sporter som har ett namn, men den som tog hennes högra ben heter longboard. Det blir operation imorgon eftersom det är av på tre ställen och ska stödjas med skenor och skruvar. Mer info imorgon.

Broad Daylight

Sitter och funderar över varför den trådlösa routern är trasig. Måste koppla upp mig via nätverkskabeln i köket, men fan vad snabbt det är. Bor på Slottsparken nu. Stort och lite småläskigt. Klart att det känns konstigt att gå från att dela på 19 kvadrat till att få 220 kvadrat för sig själv. Och en studsmatta. Och en ribbstol. Och ett litet minikök med plastkastruller och plastmat. Jag trivs.

Dagens plan: slänga i en tvätt, sola, fika med Malin och kanske köpa en bil. Bilhandlarn får in 10 nya C1:or, och mitt namn står skrivet på en av dem. Hoppas jag. Eller så blir det något begagnat, men då missar jag nybilsgaranti och miljöbilspremie. Har ingen aning om hur jag skall göra, men jag vill ha en bil. NU.

Frukostmys...

...i sommarstugan med Elvira, Alice, Jakob och Alice kompis Astrid. Jakob äter bara gurka och ost.

Söndagsaktiviteter

Sitter på jobbet och har så galet mycket träningsvärk efter klättringen på VKK igår. Men. Det var otroligt kul och jag längtar redan till nästa gång. Hör bara Simons ord eka i huvudet; "kläng som en apa, Klara - tänk apa". Efter två timmar på väggen tog vi ett dopp i kalkbrottet ute på norr. Vattnet var spegelblankt och härligt kallt. Nej, nu är det morgonfika med de andra i köket. Hej så länge...

Svensk sommar

Kallt. Kul. Och blått. Är bakfull och jävlig på norderstrand med Katja, Simon, Pontus och Niklas. Vi har precis haft gästabud på strandgärdet med långbord och hamburgerkött. Och ikväll blir det nog klättring och avkoppling med fotbad, mousserat vin och en gammal krigsrulle från tidigt sextiotal. Pontus har i övrigt sjukt snabba badbyxor.

You stop my heart and make my head soft

Då var det spikat! Jag och Jimmy kör förmiddagsprogrammet i P4 Gotland i höst. Tisdagar till torsdagar mellan 10 -12. Lite nervöst... Ok, jävligt nervöst!
Går direkt in på teknikutbildning vecka 33 och sedan drar det igång vecka 34 som det ser ut. Förhoppningsvis flyter allt på utan omorganisationer så att jag får måndagar och fredagar i repan också.

I alla fall. Hamlet i Roma med Swedbank ikväll. Magiskt. Underbart. Hjärtskärande. Levande. Avskalat. Allt.

"Om ändå. Om alltid. Om inget alls."

Nattliga funderingar

Kvällens fråga: Vem är det som klistrar på klistermärken på frukter? Hur mycket klister går åt varje år? Och hur mycket fruktklistermärkesklister får vi egentligen i oss under en livstid?

Utsikten från oss...

Cirkusen har kommit och parkerat utanför vårt fönster. Vi har redan bjudit in akrobaterna på kvällsfika, men Katja har clownfobi så Jack får snällt stanna hemma i trailern med de äckliga små pudlarna.

Nivas musik

Märkligt att det inte går att ställa om tiden på bloggen, för den ligger en och en halv timme bakom. Ungefär lika bakom som jag känner mig efter gårdagen. Kvällen började på underbara Wisby Strand som har grym mingelfaktor, och fortsatte sedan på Gute. Två vinare senare var det dags att gå in på livräddaren (typ vatten på ren och skär svenska), och sedan lite skönt häng på terassen. Firade jobbet på SRG så att det räckte och blev över, lyckades haffa en ny golfinstruktör som ska uppdatera min swing, hörde ett efterlängtat "tack för drinken" från ett håll och även ett "fan, inte henne" från ett annat (que?). Mitt svar? 22 år gammal komvuxstuderande loose-end, loser och allt annat också. Behöver man ens svara?

Wake Up-Call: The Game med Figure 8. Osignat band varav jag lärde känna sångaren Niva i Oz. Älskar textraden "do you know - how to play the game, the fast or the slow lane. It's all the same - to me, to you, to who - are you"

Min fot har somnat. Aj.

Update

Oj vad mycket som har hänt. Har fått ett grymt bra jobberbjudande som håller mig kvar på Gotland i höst, men än är inget spikat. Känns dock jävligt kul och optimistiskt.

Morgonens låt: All I Have - Toger Lou

Uppdatering

Glömde två låtar på listan:

All I Have - Tiger Lou
So Beautiful - Pete Murray

Ikväll har Gute/Kallis/Wisby Strand sommarinvigning. Vi har dragit ihop ett gäng som ska gå. Kommer att bli riktigt kul. Har dessutom lyckats få till en minisemester på 7 dagarfrån 1:a juli. Och så har jag tackat ja till att jobba lite på Friendhs i höst, eftersom Jonny slutar.

Remember rainy days

Dagens sämsta: min HD krånglar. Det gör ont i mig. Min HD krånglar. Vad gör jag?! Kommer hem och försöker mig på lite damage control, raderar lite onödiga filer (vad sägs om 27 gig Bond?), klappar den fint och viskar snälla ord till den. Hoppas att det inte är försent. Vad hände med adjektivet proaktiv? Det regnar utanför, utanpå, inuti - och jag har sammanställt en låtlista som prickar varje tanke och känsla som rör sig i mig. Dagens bästa: den erotiska animerade filmen - En Sommarkväll, där Katja och Elena gör röster till huvudpersonerna - har kommit. Det är porr. Haha!

r e m e m b e r r a i n y d a y s

Dakota - Stereophonics
Broad Daylight - Gabriel Rios
Burnin' - The Whitest Boy Alive
Sewn - The Feeling
Mardy Bum - Arctic Monkeys
War Of The Worlds - Get Cape Wear Cape Fly
How To Save A Life - The Fray
Traffic - Stereophonics
You Don't Know - Milow
Maybe Tomorrow - Stereophonics
Riot Van - Arctic Monkeys

Musik som:

spelades mest på midsommarafton: Hallelujah (Live) med Nilsen, Fuentes, Lind och Holm

inte borde ha spelats alls på midsommarafton: Hockey-Ösas smurfhitskavalkad med halvtrötta, odefinierbara och hemmagjorda techno-vad-det-nu-var-låtar.

spelades mest igår på förfesten: Lovestoned med Justin. Tror att den gick på repeat i en timme. Minst. Grymt bra förfestlåt tillsammans med Hellacopters I'm In The Band


botar dagen-efter-ångest: Stars (Live i Spektrum) med Alejandro Fuentes. Alejandro har i övrigt en av de vackraste rösterna jag någonsin hört, lätt. Synd att DET INTE GÅR att få tag på rätt version, för singeln suger i jämförelse med liveframträdandet. Ladda hem hela albumet med Nilsen, Fuentes, Lind och Holm while you're at it.

funkade bra i bilen idag: With Every Heartbeat med Robyn och Kleerup

Midsommar och kinesisk nakenporr

Sitter och bloggar från stugan. Tänk. Mormor drog ett par dammiga (men ack så intressanta) anekdoter från tiden då man var tvungen att veva igång telefonen, då ingen borstade tänderna och då nästan ingen i socknen hade tillstymmelse till toalett och levde enligt moderna mått mätt i sanitär misär. Och här sitter jag i detta nu - surfandes trådlöst med en laptop i ett fiskeläge på sydöstra Gotland. Samma plats - en helt annan tid. Är det konstigt att min 85-åriga halvdöva och trekvartsblinda mormor drömmer mardrömmar om allt som hon inte begriper, som mobiltelefoner och internet?

I alla fall. Imorgon bär det av till Fårö. Skall en veva förbi Ekeby och plocka upp Katja, kompletteringshandla (läs: panikhandla med tvåtusen andra förvirrade midsommarfirande idioter) på ICA Bungehallen i Fårösund. Sedan färja. Hav. Grusväg. Och...äng. Långt ifrån Gotland. Nästan utomlands. Planen är att käka lunch på Badrestaurangen, dricka rödvin till mellanmål och grilla extra extra extra starka kycklingspett till middag. Har med mig bollspel, myggljus, bil med sov-vänlig skuff och badkläder (som om de någinsin används vid midsommarbad?). Sedan blir det helt enkelt till att förtära det lilla rödvin som finns kvar. Måste dock vara körduglig någon gång under lördagen då Palten spelar på Hamnplan på kvällen. Frågan är VAD Palten egentligen spelar, för jag har ännu inte träffat någon som vet. Antar att det kommer att bli morgonkvällens topic (tillsammans med frågan om hamburgaren - heter det hamburgare med bröd, eller bröd med hamburgare?).

Mamma ligger i sängen, läser och testar det senaste tv-shop-köpet. Ett elektrisk magbälte som elchockar magen i form (???). Det sjuka med morsan är att hon är helt sjukt såld på tv-shop, men avskyr telefonsäljare. Vad är skillnaden? Det ringde en tjej igår som frågade om hon ville köpa glasunderlägg, och hon svarade att hon själv hade ett par till salu med kinesisk porrmotiv. Telefonisten lade på. Effektivt, det där med Kina-porr.

Sov gott.

Jakob...

...har blivit stor (ok, större).

Veckans...

Låtval: liveversionen av Set Sail Tomorrow med Montt Mardié i P3's Morgonpasset. The story of my life i mp3-format.

Filmval: lyckades lida mig genom Déjà Vu som jag hatade lika mycket som älskade. Slutet är tvistat bra, och Denzel (eat me) Washington är...bra!

Nätval: nybörjare på Facebook. Kul att ta upp kontakten med alla, även om Patte (till vänster på bilden nedan) är på min "nästa-person-att-brutalt-ha-ihjäl-lista"... Patte är i förbund med jävulen. Precis som Matte. Och fransmannen.

Album: svenska duon The Moonbabies nya At The Ballroom andas akustisk magi. Carina Johansson påminner om Lisa Miskovsky, men musiken har en nostalgisk glädje som Lisas saknar (eller snarare, allt Lisa rör blir till sorg, svårmod och melankoli...fast på ett bra sätt).

Helg och allt det där

Hej igen. Helgen har känts lång, och snart är det ju midsommar. Var på SRG hela förra veckan och fick i fredags uppdraget att agera assisterande musikproducent. Uppgiften var att plöja alla inkomna skivor och leta fram potentiella hits, eller bra musik i allmänhet som passar de olika lokala radioprogrammen. Hur kul som helst.

I fredagskväll lånade jag nycklarna till sommarhuset och tog med Katja till den östra sidan. Vi drack rödvin och pratade skit och lade oss förhållandevis tidigt. Jag gick i sömnen som vanligt. På lördagmorgonen anordnade vi åttiotalsdisco på altanen. En timmes helgmotion i form av hopp, modern fridans, headbanging och magdansövningar med Cindy Lauper på högsta (grannen körde förbi tre gånger med huvudet ut genom rutan), och sedan åkte vi på fotografturné till Kattvik och sedan lunch på hamnkrogen i Herrvik. Vi fick de smickrande smeknamnen Katinka och Klaruschka eftersom vi dagen till ära hade klätt oss som ryska prostituerade. Igårkväll blev det en spontant trettioårsfirande och heliga Munken. Oj vad hårt det blev, även fast vi började vid elva. Vaknade imorse med ytterkläderna på av ett samtal från Island.

Idag har jag inte kunnat ta mig ur sängen annat än till Village Tandoori för lite indisk bakfyllemat.

Nu: Heroes

"Vi hade geteroligt och maten var getegot".

Katja har...

...döpt om mig till DJ Someday, eftersom jag spelar grym musik. Hon har även bjudit med mig som hennes respektive att se Hamlet med Swedbank där hon jobbar. Grillat lamm, mingel och finteater med Lars Norén som regissör. Vi ser fram emot! Känner mig nästan lite vuxen...

Och så var det onsdag - igen

Det har varit en riktigt bra dag. Jag var (till skillnad från alla andra dagar) inte helt hjärndöd och hopplös. Jobbade undan ordentligt och hann med en hel del musikreg i Lyra. Kom hem från radion vid fem och beslutade ganska omgående att det var dags för en hemmakväll med serier och tv. Penicillinet mot mitt infekterade brännsår (läs: ett sår frambringat av Katjas rävsax bestående av en slugt och välplacerad plattång utanför toadörren) har knappt börjat verka efter en vecka, så jag kommer att dubbla kuren. Kollade igen de sista avsnitten jag missat på Lost inför säsongsavslutet på fyran ikväll. Om jag har saknat serie-marathon!
Nu börjar det...

Things behind the sun

Ligger i sängen och halvsover och lyssnar på Nick Drake.
Gillar speciellt textraden (ur låten Fruit Tree):

"Life is but a memory

Happened long ago

Theatre full of sadness

For a long forgotten show

Seems so easy

Just to let it go on by

Till you stop and wonder

Why you never wondered why"

Skrev en Personal Essay i Effective Writing om Nick Drake. Har alltid känt enormt mycket för musiken och texterna. Unikt och magiskt. Och - det omges av ett dunkelt mörker.

Galen studentskiva!

Firar just nu Jannicas student...

Jag lovar att det blir bra, imorgon, imorgon

Läser Expressen på nätet och kommer över något så banalt som det här. Sedan när skulle det kunna betraktas som en nyhet? Eller som något intressant överhuvudtaget?

Borde egentligen vara nere på lassis och få antibiotika och lägga om foten som börjar bli ganska svullen. Orkar bara inte. Som tårta har jag bränt mig rätt rejält i solen idag. Var vid kalkbrottet med Katja och Jeppe, som lyckades slänga i mig oberedd en och en halv gång. Vattnet var riktigt underbart kallt.

Nu funderar jag över att tillägna resten av kvällen åt ett par nedladdade Lost-avsnitt. Saknar att kolla serier och just nu känns det som om jag aldrig har tid. Hinner inte ens se tv eller film. Skandal. Har en smällfull HD med en hel del gotta som väntar på mig.

Kvällens Marit Bergman: Waste More Time

"I tried to do things right
And always did wrong
I tried so hard, and then I tried again"

Forever doesn't live here anymore

Ja, jag vet att det är alldeles för många engelska titlar på blogginläggen. Men jag lever med Marit Bergman just nu. Hon spelas varje morgon, kväll och i mitt huvud - hela tiden. Albumen I Think It's A Rainbow och Baby Dry Your Eye är min själamusik. Rent. Bra. Grymt.
Återhämtar mig sakta efter helgen, med Wallers i torsdags, O'learys i fredags och Munken i lördags. Var ute och sprang efter jobbet för att samla tankarna. Sedan åt jag thai med mamma och pappa, hjälpte mamma att olja in terassmöblerna och tog ett alldeles för långt bad med P3 i bakgrunden. Försökte att kolla lite på tv, men kunde inte koncentrera mig. Kändes skönt att vara hemma en stund i alla fall.


Kollade in The Illusionist med Aje igår. Det var en riktigt bra film, helt och hållet. Den ena konkreta kritiken jag kan komma på är de inkonsekventa fejkdialekterna, som skall vara en blandning mellan brittisk engelska och österrikiska. Vad?! Ingen rollfigur pratar likadant, och ingen pratar lika genom hela filmen. Det känns lite krystat. Men. Bortsett från det så var det en vacker film. Edward Norton är lika grym som vanligt, och Jessica Biel överträffar sig själv litegrann. Eller så har jag underskattat henne för att hon verkar vara känd för att vara känd. Allt är möjligt. Paul Giamatti var också sjukt bra.

Nu ska jag sova.

"We'll try to remember what silence looks like"

I Need Some Fine Wine And You, You Need To Be Nicer

Precis hemkommen efter en aplång dag med feber. Först 8-17 på radion och sedan en halvdan stängning på cafét, där jag även lyckades skära upp hela handflatan på en diskmaskin. Har inte ens orkat leta efter ett plåster. Plåster är äckliga ting, eller hur?

Inskolningen gick riktigt smärtfritt, och jag kommer verkligen att trivas hur bra som helst. För första gången i mitt 21-åriga liv har jag hamnat på en arbetsplats där det känns som om jag skulle vilja stanna ett bra tag. Just nu står det verkligen mellan radiojournalistik eller utrikeskorrespondens, och förhoppningsvis kanske jag hinner med både eller en kombination av de båda. Livet är långt. Jag vill att livet skall vara långt. Hur fan ska man annars hinna med allt man vill se och göra? Som att paddla kajak i Kanada, ta dykcert, volontärarbeta i Afrika, segla jorden runt, surfa i Australien, besöka Machu Picchu, gå en fotokurs, hoppa ännu mera fallskärm, åka tillbaka till Nya Zeeland, Kina och USA, köpa aktier, gå en kockutbildning, lära mig spanska och franska och bättra på tyskan, resa runt i Ryssland och mellanöstern, lära mig åka snowboard, jobba med utrotningshotade djur, äta massor med sushi och åka till Japan. Listan tar aldrig slut, och min allra största rädsla är att knappt hinna med något.

Jag vill se, höra, röra, göra, känna, skratta och leva. Helst imorgon. Finns min dröm att beställa på postorder?

Late Night News

Sitter och har jätteont i ögat och lyssnar på musik. Lite nervös inför morgondagen som är min första dag på radion. Inhandlade en ny kofta på Friendh´s bara för att kunna se lite proffessionell ut imorgon, för smart har man ju aldrig varit. Bara blond... Jätteblond.

Kommer att sakna att inte jobba på Friendh´s i sommar, men samtidigt så blir SRG nog riktigt kul.

Aje var precis här och lånade den stora iPoden för att ha med sig till Tyskland. Uppdrag: Att fylla en Ciroën-Jumpy med border-sprit. Han har lovat mig och Katja lite vin. Jag är nöjd, ja, faktiskt mer än nöjd.

Är försvinnande trött efter helgen, och nästan lite sjuk tror jag. Grannen verkar ha sex och Katja är och kollar film med sin magdansgrupp. Lägger upp en lista i iTunes som jag döper till

Katjas myspys. Den innehåller allt ifrån Imogen Heap till Death Cab, Velvet Revolver, Postal Service och EmmyLou Harris. I've got it. I know it. Känner mig som ett kolli. Är ett kolli? Förmodligen det senare. Sov gott.

Saknad

Sitter hemma och tänker på J. Var uppe på kyrkogården precis och sa hej till henne. 18 år har gått idag, och nu har hon varit borta längre än hon fanns hos oss. Jag förstår inte.

Lyssnar på Fergie's Big Girls Don't Cry. Gillar henne inte alls, men låten växer och texten är ju helt ok om man jämför med alla hennes andra. Skön söndagspop efter tre dagars utgång och en jävla massa rödvin (ja, ett par fläckar också). Gillar speciellt raden "I hope you know, I hope you know - that this has nothing to do with you. It's personal, myself and I, we've got some straithening out to do".

Det har lutat mycket åt att jag flyttar till London i höst. Och i och med sommarjobbet på SR så kanske man har chans på något annat än ett jobb i butik. Behöver iväg. Växa upp och bli oberoende.

Var?

Äntligen en lugn stund för mig själv. Behöver lite ensamhet, men samtidigt äter den upp mig inifrån. Jag fattar inte. Varför kan allt inte bara falla på plats och fungera? Varför måste man känna att allt man vill ha finns så långt bort? Och varför utvecklar bara vissa Ö-komplexet som gör att livet känns alldeles för litet, även om Gotlandsflyg utökar flyglinjerna?

Jag måste iväg.
Helt och hållet.
Nu.
Kan inte andas här,
inte här,
inte här.

Ångest?

Katja ligger i sängen och berättar vad som finns med på hennes ångestlista. Vi inser båda två att listan är lång nog att motsvara ett nationalencyklopedin på 30 band. Och min brukar ju oftast inte vara kortare, även om det känns helt ok idag.

Friday's

Jag tänkte lägga livet lite åt sidan för att vara sjuk en timme. Sedan frisk. Det finns ingen tid för feber och hosta. Det bästa är att gå på jobbet och tycka synd om sig själv, för man vet att Marika också tycker synd om mig. Och jag om henne, för vi är likadana båda två, konstigt nog.

Saknar den senaste Marit Bergman-skivan som jag glömde i min leasade bil. Borde kanske åka bort till Bilhandlaren och kolla om de har kvar den. Just nu skulle Marit ha passat sinnelaget perfekt. Gladpop med djup och grymma texter, precis som jag gillar det.

Borde också lyssna in mig lite på Lisas senaste inför imorgon. Ser fram emot!

Och nu hade det varit gott med Friday's Ceasarsallad.

Uppklädda...

...inför finmiddagen eftersom vi fick höra att det var dresscode.

Karibien eller Kvie?

Jobberbjudandena haglar ner över oss missuppfattade cabarétstjärnor. Ett hotellkomplex i Karibien har redan hört av sig. Och Katjas mamma Pia har bjudit in oss till kvällssupé ute i Kvie. Biff med kajpsmör och hasselbackspotatis står på menyn. Och så har jag beställt nybakat bröd. Och tårta. Och Katja vill ha Avec. Marika hänger också på, vilket är kul för oss, men värre för henne. Hon undrar hur många hjärnceller jag gjorde av med igår när jag headbangade mitt tagelhår torrt i brist på hårfön. Man är ju kreativ. Ja, precis.

Uppfattat

Anonym 1: Får du någonsin känslan av att du vill åka till Sydamerika och knarka ner dig så mycket att du glömmer bort att du finns?
Anonym 2: Nästan för ofta, faktiskt...
Anonym 1: Mmm...

Torsdag eller söndag?

Söndag? Är det söndag? Vaknar till en halvblå himmel. Alltid något, eller hur? Hellre halvblå än halvmulen och hellre framåt än bakåt, även om det känns som att det varit mycket bakåt på sistone. Det var dock en bra kväll igår även om Gute var sådär. Sitter hemma hos Katja och lyssnar på musik nu.

Dagens konstaterande nr. 1: Nothing Compares 2 U med Sinead O'Connor är det bästa som gjorts. Och Katja har tröttnat på att jag spelat den fem gånger redan. Det måste vara fel på henne.

Dagens nr. 2: Mina inre organ måste snart ta skada av all utgång. Och tvådagars hägrar i helgen, med Snook imorgon och Lisa Miskovsky på lördag. Musik är allt.

Dagens nr. 3: Jag och Katja flyttar till Alperna och börjar jobba som cabarét-artister. Finns ju inga hinder egentligen..? Förutom att Katja inte kan tyska, och jag sjunger som skit.

Måndag

Skön helg

Vederbörande är grymt trött och seg efter en ruggigt bra helg. Fest med liveband i fredags, medlemsfest för Form igår på Wallers (som har blivit riktigt bra) och ett Will Ferrel-marathon med Stranger Than Fiction, Blades Of Glory och Talladega Nights.